Vi befinner oss i en pandemi som befaras få stora konsekvenser för samhällsekonomin. I denna artikel undersöker vi historiska erfarenheter av hur hushåll hanterade finansiella risker orsakade av influensa-epidemin spanska sjukan, 1918–20. Spanska sjukan ökade livförsäkringstagandet under de år som sjukdomen härjade, men fick inga bestående effekter på hushållens riskstrategier. Erfarenheterna från spanska sjukan inger begränsade förhoppningar för den ökade invididualiseringen av krisansvaret vi sett under senare år, exempelvis har ansvaret för beredskapslager delvis lyfts över mot hushållen. För att vi ska vara rustade för nya pandemier krävs politisk konsensus kring att pandemiberedskap bör vara ett långsiktigt, samhälleligt åtagande.