Umeå universitets logga

I den radikala bildningstänkaren Emilia Fogelklous (1878-1972), skrifter blottas en eldsjäl som drivs av stora visioner gällande kunskap, uppfostran och praktiskt handlande. Visionerna sträcker sig inte endast till skolans kontext, bland läroböcker och undervisningsmetoder, utan även utanför skolan till samhället i stort. Fogelklou ville förändra samhället i grunden och ställde sig ur många aspekter kritisk till samhällsutvecklingen.

Syftet med undersökningen är att med utgångspunkt i hennes pedagogiska och samhällskritiska skrifter som publicerades under mellankrigstiden, undersöka hur Fogelklou förhöll sig till sin samtids utmaningar. Frågor som kommer fördjupas är: Vad ställer Fogelklou sig kritisk till i sin samtid? Vilket samhälle är att föredra för henne? Vad är målet med förändringen och hur menar hon att vi ska ta oss dit?

Fogelklou reagerade exempelvis mot moderniteten och den tekniska utvecklingen inom industrin, i vilken hon ansåg att människan frihetsberövades och dränerades. I de pedagogiska skrifterna riktas exempelvis kritiken mot den traditionella lutherska undervisningsmetoden, som enligt Fogelklou endast var inpräntandet av tomma ord; ett intellektualiserande som hellre hämmar än utvecklar elevens personliga utveckling. Fogelklou ville bygga ett samhälle där individen i frihet kunde utveckla sin kreativitet, kunskapshunger och personliga mognad. Men det handlar inte bara om individuell frihet, utan även vikten av att se andra, att lära sig samarbeta, där kön, klass och etnicitet inte har någon betydelse i hur vi ser och uppfattar andra människor.

För att söka svaren på frågorna kommer jag att använda anarkistisk bildningsfilosofi, som jag menar är ett användbart teoretiskt verktyg när man analyserar Fogelklous komplexa tänkande. Den övergripande ambition är att addera Fogelklou som pedagog till gruppen av svenska bildningstänkare. Jag finner det viktigt att metodologiskt motarbeta reproduktion av bilden att det finns ett kollektivt kvinnligt tänkande. Föreställningen kan brytas ner genom att skilja på kvinnan som talande subjekt (enskild kunskapsspridare) och kvinnors gemensamma erfarenhet av att exempelvis vara marginaliserade av patriarkala strukturer.