Det här kapitlet syftar till att beskriva och diskutera vad vi vet om idrott och integration utifrån två aspekter. Den första aspekten är att undersöka hur idrotten som integrationsarena fungerar rent praktiskt genom att presentera statistik på hur det ser ut i Sverige och världen vad det gäller idrottsutövande bland invandrarungdomar. Den andra aspekten är att diskutera vilka effekter idrottande egentligen har för främjandet av olika integrationsfrämjande delar som till exempel minskande problembeteenden, mer jämn fördelning av vänner med olika kulturell bakgrund och ökad förståelse för den kultur man flyttat till. Gällande andelen idrottande ungdomar finns det en relativt tydlig skillnad mellan ungdomar med invandrarbakgrund och de med starkare anknytning till landet de bor i. Både i Sverige och internationellt är färre invandrarungdomar idrottsaktiva. Skillnaderna minskar dock ju längre man varit i landet både för första generationens invandrarungdomar och andra/tredjegenerationens ungdomar. Skillnaderna är större och utjämningen är mindre och tar längre tid för invandrarflickor än för invandrarpojkar. Positivt är att idrott verkar ha effekter på integrationsrelaterade delar som avvikande beteenden, mental hälsa och vän-nätverk även om de statistiska effekterna ofta är små. Dessutom visar statistiken att idrottsrörelsen både i Sverige och internationellt inte lyckas inkludera ungdomar med invandrarbakgrund i sin verksamhet i samma utsträckning som de lyckas bjuda in de med starkare bakgrund i landet. Slutligen diskuteras kunskaperna om idrott och integration utifrån hur idrottsrörelsen skulle kunna utveckla sin verksamhet i dessa frågor och exempel på bra integrationsprogram i Sverige tas upp.