Under Covid-19-pandemin har ensamhet och försvagade sociala nätverk blivit till en allmän erfarenhet. Psykologer varnar för en "ensamhetsepidemi", där social distansering inte bara ökar risken för psykisk ohälsa: den skadar också i synnerhet unga människors framtidstro och känsla av tillhörighet och tillit till samhället. I denna diskussion blir vänskap ett centralt begrepp. Samtidigt tenderar det att begränsas till att handla om personliga relationer som en skyddsfaktor. De många andra aspekter av vänskapen politiska betydelse uppmärksammas knappt alls.
Med Fronesis nr 70-71 vill vi placera in frågan om vänskap i ett vidare samhälleligt och politiskt sammanhang. Vad vänskaper är och vilka roller de spelar varierar ju beroende på vilken typ av samhälle som relationen uppstår i. Den amerikanska filosofen Todd May menar att sociala relationer under nyliberalismen tenderar att reduceras till vad vi har för nytta av varandra, som om vänskap vore en tjänst som säljes och köpes. Men samtidigt har vänskap en särskild rytm som faktiskt gör att den kan fungera som en form av motstånd mot ett samhälle som påför relationer en instrumentell marknadslogik.
I linje med detta föreslår den franska filosofen Jacques Derrida att vänskap kan ses som en skymt av en annan, ännu icke existerande, demokratisk politik. I ett samhälle präglat av kontraktslika relationer och individualism pekar vänskap, som bygger på frivillighet och ansvarighet, mot en annan jämlikare typ av sociala relationer.
Den italienska filosofen Adriana Cavarero diskuterar betydelsen av personliga vänskapsband i feministiska medvetandehöjande grupper. En vän gör en annan till ett "berättningsbart själv" genom att tillskriva vännens privata och intima erfarenheter politisk betydelse.
Men vänskap kan också ta helt andra former. Den amerikanska litteraturvetaren Deborah Nelson visar hur vänskapen mellan författaren Mary McCarthy och den politiska teoretikern Hannah Arendt paradoxalt nog handlade om att odla en viss typ av ensamhet som gjorde dem rustade att vara sina egna i de många politiska kontroverser de var inblandade i.
En svår fråga som följer av att jämlikhet och ömsesidighet så ofta framhävs som en förutsättning för vänskap är om människor med olika status överhuvudtaget kan vara vänner. Genusforskaren Hanna Bäckström Olofsson och sociologen Johan Örestig undersöker, med utgångspunkt i intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, vilka typer av vänskaper som uppstår när nyanlända matchas med etablerade svenskar och hur ojämlika förutsättningar påverkar möjligheterna att utveckla djupare personliga band. Här diskuterar de också potentialen och begränsningarna med att allt större ansvar över integrationspolitiken läggs på civilsamhället.
Malmö: Tidskriftsföreningen Fronesis , 2021. , p. 233