Många miljöproblem är relaterade till mänskligt beteendeoch kan därför hanteras genom att det specifika beteendet ändras. Frivilliga interventioner används därför för att hjälpa människor att förändra sitt beteende. Kommuner kan organisera interventioner för att få människor att förändra sina resvanor genom metoder såsom finansiellt stöd, utveckling av infrastruktur samt marknadsförings- och informationskampanjer (Gärling och Schuitema, 2007). Sådana metoder knuffar eller inspirerar människor till nytt beteende.
Den här rapporten berättar om en sådan intervention med fokus på att stödja ett alternativt beteende (att leva utan bil) och på att skapa förståelse för vilken betydelse en förändring i beteende kan ha för motivation och attityder tillatt reducera eller avstå från bilåkande.Utgångspunkten var att bilen helt skulle uteslutas som transportalternativ och familjerna parkerade därför bilen under de tre månader som testperioden varade. Familjerna uppmanades att, via foto, dokumentera mätarställningen före och efter testperioden. Det handlade således inte om att reducera bilåkande under testperioden utan om att helt avstå och att därmed förändra ett beteende genom att utesluta ett vanebeteende.
Kommunen skapade, tillsammans med samarbetspartners, förutsättningar för familjerna att leva bilfritt genom att erbjuda flera olika alternativa transportlösningar såsom busskort till samtliga familjemedlemmar, en elcykel per familj samt tillgång till lådcykel och bilpool.Testperioden bestämdes till tre månader och varade mellan 15 september och 15 december 2018. Det tar tid att ställa om vanor och beteenden och upptäcka nya sätt att hantera transporter och andra vardagsaktiviteter och vi ville ge deltagarna den tiden. Vi ville dessutom att testperioden skulle innehålla en årstidsväxling för att förstå hur väder påverkar upplevelsen av att leva utan bil. Tidigare studier om Umebornas resvanor har visat att många använder cykel fram till första snöfallet för att sedan övergå till bil.En rekryteringskampanj till testet genomfördes via sociala medier och bussreklam och intresserade familjer fick fylla i ett webbformulär som bland annat innehöll frågor om hushållets sammansättning, hur ofta och i vilka sammanhang bilen användes samt vilka motiv familjen hade för deltagande i testperioden. Urvalsprocessen inleddes således som enform av självrekrytering, men med kriteriet att familjen ägde bil och var beredd att prova ett liv utan.