Självskadande handlingar relateras ofta till psykisk ohälsa vilket medfört att de som skadar sig själva uppfattas vara i behov av psykologisk eller psykiatrisk behandling. Med hänvisning till att ett stort antal ungdomar skadar sig själva finns anledning att ompröva konnotationen mellan självskadande handlingar och psykisk problematik. För att förstå ungdomars självskadande handlingar bör dessa relateras till en sociokulturell kontext med fokus på unga människors handlingsutrymme. Att skada sig själv kan vara en strategi för att hantera de känslor som kan uppstå i problematiska situationer inom familj eller skola. Vi argumenterar för vikten av ett samhälleligt preventivt arbete för att motverka att ungdomar börjar skada sig själva, och menar att konkreta åtgärder i den sociala kontexten även kan stödja dem som redan börjat skada sig.