Studien har genererat en redogörelse för de kontextuella förhållanden som har inverkan på civila brottsutredares möjligheter till lärande och karriär inom Polisen. Genom djupintervjuer med elva civila brottsutredare insamlades utsagor kring individernas förutsättningar till arbetsplatslärande och utveckling. Uppgifterna analyserades utifrån en kritisk-teoretisk modell och konkretiserades i tre erfarenhetsbetingade lärandeidentiteter; anti-, pre- och pro-lärande. Resultatet visade att de omständigheter som rör arbetsplatsen har dominerande inverkan på medarbetarens relation till lärande och karriär. Detta gäller individens upplevelser av bland annat introduktionen i arbetet, arbetsdelningen, tillvaratagandet av kompetens, ledarskapet och organisationskulturen. Både den faktiska arbetssituationen och de kulturella förhållandena på arbetsplatsen har således visat sig vara betydande för medarbetarens utveckling. De medarbetare som beskrev en traditionsbunden arbetsplats med bristfällig inkorporering av civila gav också uttryck för ett stagnerat eller dämpat förhållande till lärande och karriär. Tillgängligt ledarskap och tillvaratagande av den egna kompetensen framträdde som väsentligt för ett utvecklingsorienterat lärandeuttryck. Utifrån studiens empiriska fynd har det konstaterats att Polisen behöver konfrontera problem vad gäller inkorporeringen av civila medarbetare samt granska strukturen för lärandeaktiviteter för att undvika konsekvenser som ohälsa och hög personalomsättning bland gruppen civila. Det är vidare nödvändigt att komma till rätta med problemen för att utgöra en attraktiv arbetsplats som innefattar jämlika möjligheter till lärande och karriär, oavsett medarbetarens kön, bakgrund eller privata förhållanden