Umeå University's logo

Sewage sludge and microalgae biomass are by-products of wastewater treatment, requiring careful management to avoid environmental and health risks. Both sewage sludge and microalgae have high moisture content, making thermochemical conversion challenging and energy intensive. Hydrothermal carbonization (HTC) presents a promising solution for converting these wet feedstocks into valuable resources. The thesis aimed to study HTC of sewage sludge and microalgae biomass, individually and combined (i.e., co-HTC). It focused on process parameters, mixing ratios, product characteristics, primary and secondary char formation, and resource recovery, with especial emphasis was on phosphorus and energy recovery as potential applications of the resulting hydrochars. Both the HTC and co-HTC experiments were conducted at 180, 215 and 250°C for 2 h (Papers I–IV).

Paper I investigated co-HTC by combining microalgae and sewage sludge in various ratios, from 0 to 100% of sewage sludge. Results showed that higher sewage sludge proportions and carbonization temperatures led to lower degradation and carbonization rates. The addition of sewage sludge influenced secondary char formation and composition, reducing carboxylic acid and ketones while increasing higher molecular weight cholesterols. Moreover, sewage sludge hydrochars contained larger phosphorus quantities.

In acid-leaching experiments (Papers II and III) using sewage sludge, phosphorus-extraction efficiencies surpassed 75%. Complete phosphorus recovery (100%) was achieved only with oxalate extraction at pH=1. Organic acids, utilized at a lower concentration (0.25 M) compared to mineral acids (2.5 M), acted as both acids and chelating agents, facilitating phosphorus recovery. Regardless of acid type, leaching from hydrochar transferred not only phosphorus but metals and heavy metals into the P-rich leachate, requiring post-treatment purification. 

Combustion studies of microalgae and sewage sludge co-hydrochar, and phosphorus extracted hydrochar from sewage sludge as solid fuels showed notable improvements in physicochemical and energy-related properties. Acid treatment improved carbon content, heating values, and fuel ratio, while significantly reducing ash content compared to untreated hydrochars (Paper IV). These properties decreased in the co-hydrochars with higher sewage sludge proportions due to differing carbon, volatile matter, and ash content between microalgae and sewage sludge. Thermodynamic equilibrium calculations predicted liquid slag and solid phase formation at combustion temperatures up to 1200°C. Experimental comparison with combustion ashes, analyzed through DRIFTS, SEM-EDS, and XRD, validated simulated compounds including Fe2O3, SiO2, feldspar, whitlockite, CaCO3, and CaSO4 in Paper IV. Notably, CaCO3 presence in ashes was confirmed by XRD but not reflected in calculation results. Microalgae hydrochar ashes were primarily composed of calcium phosphates and Fe2O3, visually confirmed by EDS mapping due to XRD limitations.

The result of this thesis suggests that the HTC process offers a pre-treatment means of improving hydrophobicity and significantly reducing feedstock volumes. Additionally, the resource-recovery approach studied in this thesis, which uses sewage sludge and microalgae-derived hydrochars generated in wastewater treatment plants, is a step towards being an efficient management strategy for by-products generated by these plants.

Avloppsslam och biomassa från mikroalger är biprodukter från rening av avloppsvatten, vilket kräver noggrann hantering för att undvika miljö- och hälsorisker. Både avloppsslam och mikroalger har hög fukthalt, vilket gör den termokemiska omvandlingen utmanande och energikrävande. Hydrotermisk karbonisering (HTC) presenterar en lovande lösning för att omvandla dessa våta råvaror till värdefulla resurser. Avhandlingen syftade till att studera HTC av avloppsslam och biomassa från mikroalger, individuellt och kombinerat (d.v.s. co-HTC). Den fokuserade på processparametrar, blandningsförhållanden, produktegenskaper, primär och sekundär kolbildning och resursåtervinning, med särskild tonvikt på fosfor och energiåtervinning som potentiella tillämpningar av de resulterande kolvätena. Både HTC- och co-HTC-experimenten utfördes vid 180, 215 och 250 °C under 2 timmar (Paper I–IV).

Paper I undersökte co-HTC genom att kombinera mikroalger och avloppsslam i olika förhållanden, från 0 till 100 % av avloppsslam. Resultaten visade att högre andelar av avloppsslam och förkolningstemperaturer ledde till lägre nedbrytnings- och förkolningshastigheter. Tillsatsen av avloppsslam påverkade sekundär kolbildning och sammansättning, vilket minskade karboxylsyra och ketoner samtidigt som kolesteroler med högre molekylvikt ökade. Dessutom innehöll kolväten i avloppsslam större mängder fosfor.

I syralakningsexperiment (Paper II och III) med avloppsslam översteg fosforutvinningseffektiviteten 75%. Fullständig fosforåtervinning (100%) uppnåddes endast med oxalatextraktion vid pH=1. Organiska syror, som användes i en lägre koncentration (0.25 M) jämfört med mineralsyror (2.5 M), fungerade som både syror och kelatbildare, vilket underlättade fosforåtervinningen. Oavsett syratyp överförde utlakning från kolväte inte bara fosfor utan metaller och tungmetaller till det P-rika lakvattnet, vilket krävde efterbehandlingsrening.

Förbränningsstudier av mikroalger och avloppsslam co-hydrochar, och fosfor extraherad hydrochar från avloppsslam som fasta bränslen visade påtagliga förbättringar i fysikalisk-kemiska och energirelaterade egenskaper. Syrabehandling förbättrade kolhalten, värmevärdena och bränsleförhållandet, samtidigt som askhalten minskade avsevärt jämfört med obehandlade kolväten (Paper IV). Dessa egenskaper minskade i samkolväten med högre andel avloppsslam på grund av olika innehåll av kol, flyktiga ämnen och aska mellan mikroalger och avloppsslam. Termodynamiska jämviktsberäkningar förutspådde bildning av flytande slagg och fast fas vid förbränningstemperaturer upp till 1200°C. Experimentell jämförelse med förbränningsaska, analyserad genom DRIFTS, SEM-EDS och XRD, validerade simulerade föreningar inklusive Fe2O3, SiO2, fältspat, whitlockit, CaCO3 och CaSO4 i Paper IV. Noterbart bekräftades CaCO3-närvaro i aska genom XRD men återspeglades inte i beräkningsresultat. Mikroalger hydrochar aska bestod främst av kalciumfosfater och Fe2O3, visuellt bekräftat av EDS-kartläggning på grund av XRD-begränsningar.

Resultatet av denna avhandling tyder på att HTC-processen erbjuder ett förbehandlingsmedel för att förbättra hydrofobiciteten och avsevärt minska råvaruvolymerna. Dessutom är den resursåtervinningsmetod som studeras i denna avhandling, som använder avloppsslam och mikroalger som genereras i avloppsreningsverk, ett steg mot att bli en effektiv hanteringsstrategi för biprodukter som genereras av dessa anläggningar.