Medicinska åldersbedömningar utgör ett exempel på kroppsliga undersökningar som det allmänna vidtar mot enskilda. Under vilka förutsättningar sådana undersökningar är tillåtna varierar, men två vanliga kravkonstruktioner är legalitet — att det i lagtexten uppställs ett antal förutsättningar — och samtycke — att den enskilde själv disponerar över om undersökningen genomförs. I denna artikel illustreras dessa två konstruktioner genom en analys av den rättsliga regleringen av medicinska åldersbedömningar i straffprocessen (legalitet) och asylprocessen (samtycke). Därvid jämförs de båda processformerna med avseende på innehåll, problematik och förhållande till tvångsmedelsbegreppet.