Köpsågverk, det vill säga relativt små privata sågverk som inte äger skog, har sedan mellankrigstiden hamnat i kläm mellan å ena sidan råvaruförsörjning och timmerpriser och å andra sidan avsättningsvillkoren på främst regionala men också nationella och internationella marknader. Utvecklingen i hela den svenska skogsindustrin präglades särskilt under 1950- och 1960-talen av hårdare internationell konkurrens som i sin tur drev fram ökad koncentration, ny produktionsteknik, samt stordriftsproduktion med större kapitalinsats. För att hantera konkurrensen har de små köpsågverken försökt organisera sina intressen för att framför allt påverka tillgång och prisnivå på råvaran. Vi vill här beskriva hur köpsågverk i Västerbotten samarbetat inom ramen för den svenska skogsindustrins utveckling mot mer kapitalintensiv produktion och en allt starkare koncentration av verksamheterna. Hur såg kampen om skogsråvaran ut i praktiken?