Umeå University's logo

Introduktion: Forskning och kvalitetsgranskningar visar en relativt enad bild av ämnet idrott och hälsa som ett utbildningssammanhang där vissa elever riskerar att marginaliseras eller exkluderas. Hur man än väljer att närma sig undervisning finns det fog för att anta att en av de viktigaste aktörerna i att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever är just läraren. Idrottslärarutbildningen har ett uppdrag att rusta idrottslärarstudenten med kunskaper och förmågor att efter utbildningen kunna ge alla elever en undervisning utifrån sina behov och förutsättningar. Det är därför av vikt att bilda kunskap om hur, vad, varför och med vem framtida idrottslärare lär för att i förlängningen kunna påverka den undervisning eleverna möter i våra skolor. Jag har i avhandlingen utgått från av en nyfikenhet för hur lärarblivande sker som process i övergången mellan snarare än enbart utfall, samt vad som påverkar denna process. För att en erfarenhet ska transformativ behöver den vara meningsfull för individen och därför är det viktigt att undersöka vad det är som pågår utifrån vad som är meningsfullt för idrottslärare i blivande.

Syfte och teoretisk ram: I avhandlingen används en transaktionell förståelse för idrottslärarblivande grundad i John Deweys och Ludwig Wittgensteins verk. Den transaktionella förståelsen för meningsskapande möjliggör i den här avhandlingen att se tidigare erfarenheter som en viktig utgångspunkt för att kunna studera kontinuitet och förändring i de processer som samverkar i idrottslärarblivandet. Genomgående i avhandlingsarbetet har idrottslärar-/idrottslärarstudentperspektivet varit i fokus.Syftet med avhandlingen är att studera meningsskapande som samverkande lärande- och socialisationsprocesser när idrottslärare i blivande rör sig mellan en universitetskontext och en skolkontext.

Metod: Avhandlingen är uppdelad i tre delstudier. Studieobjektet i delstudie ett är novisa idrottslärare, studieobjektet i delstudie två är idrottslärare som arbetat sex till tio år efter examen från idrottslärarutbildningen och studieobjektet i delstudie tre är idrottslärarstudenter. Avhandlingens empiriska material utgörs av totalt 45 semistrukturerade intervjuer, två gruppintervjuer och 28 lektionsobservationer.

Resultat: Resultaten grundar sig på fyra artiklar, varav tre är publicerade och en är under review.Ett övergripande resultat som framkommer i avhandlingen är hur individerna navigerar sin utbildning eller sitt yrke med hjälp av sina tidigare erfaranden. I mötena med olika människor, kulturer och platser uppstår olika dilemman, motstånd, spänningar och känslor hos individerna. Som ett alternativ till att se övergången mellan universitetskontexten och skolkontexten som en utveckling som sker gradvis i förutbestämda steg, är en utgångspunkt i diskussionen att se idrottslärarblivande som en komplex, icke-linjär process som genomlevs i olika lärmiljöer.

Diskussion och slutsatser: I avhandlingens resultat ses hur de begränsade erfarenheter studenterna har av ett lärarperspektiv på undervisning påverkar vilka meningar studenterna skapar av de ämnesdidaktiska kurserna. Särskilt tydligt blir det i relation till hur studenterna skapar mening i mötet med olika undervisningsmoment som ligger nära eller långt från deras tidigare erfarenheter. Med kunskap om hur meningsskapande processer behöver bygga på tidigare erfarenheter, men samtidigt utmana tidigare förförståelse behöver idrottslärarutbildare noga planera möten med undervisningsinnehåll. Sådana inslag exemplifieras i avhandlingen av rörelseförmåga respektive normkritiskt perspektiv som kunskaper och förmågor en lärare behöver för att kunna främja en undervisning för alla barn och ungdomar. För att möjliggöra ett meningsfullt, reflekterande handlande behöver undervisningsinnehåll som av tradition kallas praktiska respektive teoretiska inslag integreras och vara varandras förutsättningar. I både en universitetskontext och en skolkontext framstår rollmodeller som nyckelpersoner i ett sådant arbete för studenternas möjligheter att skapa relationer mellan tidigare erfarenheter, de möten som görs och de syften som kan urskiljas. Det visar på vikten av att dessa nyckelpersoner förkroppsligar det kritiska undervisningsperspektivet, men även tydligt uppmärksammar studenterna på såväl begrepp som arbetssätt och självreflexivitet, inte minst i arbetet med rörelseförmåga som ämnesdidaktisk kunskap.