Umeå University's logo

Musikerstudenter inom klassisk västerländsk musik utbildas i ett europeiskt perspektiv vid musikhögskolor, sprungna ur den konservatorietradition som uppstod under 1800-talet inom vilken hantverksmässiga färdigheter betonades. I och med Bologna- anpassningen av musikerutbildningarna fick reflektion ökad betydelse vilket har aktualiserat relationen och spänningen mellan praktik och teori i undervisningen. Dock har vare sig vilka aspekter av musikerprofessionen som dylik reflektion omfattar eller hur utbildningarna förbereder studenter för att kunna agera med gott omdöme i sin yrkespraktik hitintills beforskats i någon högre grad. Vår avsikt är att i denna resonerande artikel söka skissera och problematisera ett förslag på vad ett professionellt omdöme skulle kunna innebära för klassiska musiker och hur det kan kultiveras inom högre musikutbildning. Med utgångspunkt i ett exempel från en av författarnas konstnärliga praktik, Hannah Arendts omdömesfilosofi, samt författarnas tidigare och pågående forskning inom området resonerar vi om vad undervisning och lärande av ett professionellt omdöme bland klassiska musikerstudenter kan och skulle kunna innebära i en konstnärlig akademisk professionsutbildning. 

From a European perspective, musicians in Western classical music are educated at conservatories, stemming from the conservatory tradition that arose in the 19th century, emphasising craftsmanship. With the Bologna adaptation of higher musician education, the significance of reflection has increased, which has brought attention to the relationship and tension between practice and theory in conservatory teaching. However, neither the aspects of the musician’s profession that such reflection encompasses nor how the educational programs prepare students to act with good judgment in their professional practice have previously been researched to any greater degree. Our intention in this reflective article is to outline and problematise a proposal for what professional judgment could entail for classical musicians and how it can be cultivated within higher music education. Drawing on an example from one of the authors’ artistic practice, Hannah Arendt’s philosophy of judgment, as well as the authors’ previous and ongoing research, we highlight what teaching and learning of professional judgment among classical musicians can and could mean in an artistic, academic, professional education.