Femton år som lärare på distansbaserade utbildningar har skänkt mig ett flertal beprövade erfarenheter. Vikten av att se studenten har för mig positionerat sig som den viktigaste i skapandet av en god distansutbildningsmiljö. I samtal, och genom såväl formativa som summativa utvärderingar, har studenter påvisat behov av att kunna upprätthålla kontakt, liksom uttryckt sin uppskattning över engagemang från lärarhåll för att åstadkomma detta. I samband med Covid-19-utbrottet var vi många som skyndsamt fick ställa om vår Campus-undervisning till distans. När väl grundförutsättningarna fanns på plats i form av fungerande teknik blev min ambition att skapa förutsättningar för att kunna tillmötesgå de behov studenter signalerat som viktigast. En 24-7-tillgänglighet var emellertid varken möjlig eller ens önskvärd, men även en måttligt ökad närvaro och kontakt över distans vet jag tar tid. Jag fick således arbeta systematiskt med beprövade verktyg som flexibelt lärande och asynkron undervisning, inte för att distansplattformen krävde det, utan för att frigöra resurser så att jag kunde tillgodose de behov jag upplevde som studentens viktigaste i studiesituationen. Jag vill i min presentation lyfta konkreta exempel på hur detta kunde möjliggöras, till exempel i form av flippat klassrum; olika former av studentutbyten; och en flexibel syn på handledning och handledningsformer.