Pedagogik och politik har kanske aldrig varit så nära förbundna som i Sverige efter andra världskriget. Under några decennier intog pedagogiska forskare en central roll i reformeringen av välfärdssamhällets utbildningssystem, vilket ledde till införandet av den nioåriga grundskolan, en kraftigt utbyggd förskoleverksamhet och stora förändringar av den högreutbildningssektorn. Många uppskattade det nära samarbetet mellan utbildningsforskning och utbildningspolitik men det blev också föremål för kritik både inom och utanför akademin.
Utifrån skilda exempel hämtade från den svenska efterkrigstiden belyser den här antologin det komplexa mötet mellan pedagogik och politik. Här erbjuds en fördjupad kunskap om hur utbildningsforskare och pedagogiska experter var med om att påverka den förda politiken men också hur politiska krafter och aktörer direkt eller indirekt influerade forskningen.
Ingår även i: Södertörn studies in intellectual and cultural history, nr 11.