Umeå universitets logga

Background: Operating rooms (ORs) are high-risk environments for patients and complex workplaces for staff. To enhance the safety climate, it is vital to understand prevailing attitudes towards patient safety in ORs. Experiences of operating room nurses (ORNs) regarding patient safety are little researched yet crucial in improving safety, as numerous perioperative errors may remain unreported. In Sweden, there is little agreement on key perioperative patient safety indicators, hindering the ability to monitor and improve nursing practices. Implementing policies and guidelines — which includes ensuring adherence through regular review and compliance assessment — is key to infection prevention. Currently, data on such compliance is lacking.

Aim: The overall aim of this PhD project is to explore perioperative nursing perspectives on patient safety in perioperative care.

Methods: In Study I, data was collected using the Safety Attitudes Questionnaire: OR version (SAQ-OR), which was distributed to ORNs in Sweden via an online survey platform. Descriptive and comparative statistics were employed, along with a thematic analysis of the open-ended question in the survey. Study II involved interviews with ORNs, which were analysed through qualitative content analysis. In Study III, data was collected in a three-round modified Delphi study among an expert group of ORNs using an online survey platform. Descriptive statistics were employed for analysis. Study IV involved observations and group interviews with OR teams. The observational data was analysed using descriptive statistics, while the interview data underwent qualitative content analysis.

Results: In Study I, older and more experienced ORNs rated their working conditions and management support higher and reported lower stress recognition than their younger and less experienced counterparts. Employees at county hospitals had better perceptions of the safety climate, higher job satisfaction and better working conditions than those at university hospitals. The most common recommendations for improving patient safety included better communication and ensuring adequate task time. In Study II, the ORNs described proactively addressing emerging problems during joint replacement surgery in order to mitigate complications. This approach emphasised individual responsibility for patient safety. In Study III, consensus was achieved on 73 perioperative patient safety statements, encompassing 74% process indicators and 26% structure indicators. Having specific structures in iv organisations and following defined processes were considered important for enhancing patient safety and improving surgical outcomes, such as using the Surgical Safety Checklist (SSC) and optimising the OR environment. Study IV revealed that various infection-control strategies were implemented in ORs, but the challenge of achieving consistent compliance with the guidelines remained. Organisational layout, staff awareness, enhancement of procedures and teamwork were considered to play vital roles in how implementation turned out.

Conclusion: ORs require an actively cultivated safety culture. While small hospitals often function as close-knit familial teams, larger hospitals could benefit from adopting a similar approach. Given the significance of age and experience in perioperative nursing, retaining staff becomes crucial in ensuring safety, as experienced ORNs are needed to support their less-experienced colleagues. Furthermore, effective communication and collaboration remain essential for promoting a positive safety climate. ORNs continuously adapt their work to address problems that arise. However, the sole reliance on these specialists for problem-solving highlights the need for systemic routine reviews at an overarching system level. Consensus was reached on perioperative safety indicators, including specific structural and process measures that included functional teamwork and communication to ensure patient safety. Challenges persist in establishing Prosthetic-Related Infections Should Stop (PRISS) recommendations as the standard practice, underscoring the critical importance of effective communication, comprehensive education and universal adherence to safety protocols.

Bakgrund: Operationsrum är högriskmiljöer för patienter och komplexa arbetsplatser för vårdpersonalen. För att kunna förbättra det rådande säkerhetsklimatet är det viktigt att förstå de aktuella attityderna till patientsäkerhet i operationssalar. Forskning om specialistsjuksköterskor inom operationssjukvårds erfarenheter när det gäller patientsäkerhet är begränsad, men ändå viktig, eftersom många perioperativa fel och missar inte rapporteras. I Sverige är överenskommelsen om viktiga perioperativa patientsäkerhetsindikatorer bristfällig, vilket försvårar möjligheten att följa upp och förbättra omvårdnadspraxis. Implementering av riktlinjer är en viktig del av infektionsförebyggandet men behöver säkerställas genom regelbunden kontroll av följsamheten, vilket för närvarande är sparsamt studerat.

Syfte: Det övergripande syftet med detta doktorandprojekt är att utforska perioperativa omvårdnadsperspektiv på patientsäkerheten.

Metoder: I studie I samlades data in med hjälp av enkät om säkerhetsattityder anpassad för operationssal, som distribuerades till specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård i Sverige, via en webbaserad enkätplattform. Beskrivande och jämförande statistik användes för analys, tillsammans med tematisk analys för den öppna frågan i enkäten. Studie II innefattade individuella intervjuer med specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård, intervjudata analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I studie III, en modifierad Delphi-studie, insamlades data via en webbaserad enkätplattform med påståenden om patientsäkerhet. En expertpanel bestående av specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård skattade dessa påståenden. Totalt genomfördes tre rundor. Beskrivande statistik användes för analysen. Studie IV omfattade observationer av och gruppintervjuer med operationsteam. Observationsdata analyserades med hjälp av beskrivande statistik medan intervjudata analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: I studie I skattade de äldre och mer erfarna specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård arbetsförhållanden och ledningens stöd högre och rapporterade en lägre stressigenkänning än sina yngre och mindre erfarna kollegor. Anställda vid länssjukhus skattade säkerhetsklimatet, nöjdheten med jobbet och arbetsförhållanden bättre än universitetssjukhusanställda. De vanligaste rekommendationerna för bättre patientsäkerheten på operationsavdelningen var att förbättra kommunikationen och att säkerställa tillräckligt med tid för arbetsuppgifterna. I studie II berättade vii specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård om de utmaningar som fanns i att säkerställa patientsäkerheten på olika nivåer i organisationen. När problem uppstod kring ledplastikoperationer tog specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård på ett förebyggande sätt, itu med det för att försöka minska komplikationsrisken för patienterna, med detta betonades det individuella ansvar för patientsäkerheten. I studie III nåddes enighet om 73 perioperativa patientsäkerhetspåståenden med fördelningen 74% process- och 26% strukturindikatorer. Att ha specifika strukturer i organisationen och att följa definierade processer för att säkerställa patientsäkerheten ansågs var avgörande komponenter för att öka patientsäkerheten och förbättra operationsresultat, såsom att använda WHO:s checklistan för säker kirurgi och optimera operationsrumsmiljön. Studie IV visade att olika infektionskontroll strategier implementerats i operationsrummen men att utmaningen med att uppnå konsekvent följsamhet till riktlinjerna kvarstod. Organisationens layout, personalens medvetenhet, förbättringar av procedurer och teamarbete ansågs spelar en avgörande roll i hur implementeringen av riktlinjerna utföll.

Konklusion: Operationsavdelningar behöver aktivt jobba med att utveckla sin säkerhetskultur. Små sjukhus fungerar ofta som sammansvetsade team och större sjukhus skulle kunna dra nytta av att försöka anta detta tillvägagångssätt. Det är viktigt att erkänna betydelsen av ålder och erfarenhet, vilket kan underlätta att behålla erfaren personal. Erfarna specialistsjuksköterskorna inom operationssjukvård behövs för att stödja sina mindre erfarna kollegor och påverka säkerhetsattityderna positivt. För att gynna ett positivt säkerhetsklimat behövs även effektiv kommunikation och bra samarbete. Specialistsjuksköterskor inom operationssjukvård anpassar kontinuerligt sitt arbete för att hantera problem som uppkommer. Att enbart förlita sig på dessa specialistsjuksköterskor för problemlösning belyser dock behovet av systematiska översyner av rutiner på en övergripande systemnivå. Konsensus nåddes om perioperativa säkerhetsindikatorer, dessa specifika struktur- och processindikatorer omfattar bland annat funktionellt teamarbete och kommunikation för att säkerställa patientsäkerhet. Utmaningar kvarstår i att etablera Protes Relaterade Infektioner Ska Stoppas (PRISS)-rekommendationer som standardpraxis. Detta understryker vikten av effektiv kommunikation, omfattande utbildning och universell efterlevnad av säkerhetsprotokoll.