Umeå universitets logga

I denna uppsats undersöks ämnet interpunktion i interlingvistisk översättning. Syftet med denna studie är att utreda på vilket sätt skiljetecken överförs i en litterär översättning från italienska till svenska. I synnerhet jämförs skillnader i användningen av skiljetecken i prototexten Canne al vento av Grazia Deledda, och dess översättning till svenska, metatexten Rö för vinden. Efter undersökningen av divergenserna, i teori och praktik, mellan det italienska och det svenska interpunktionssystemet, presenteras den kvantitativa och kvalitativa analysen av skiljetecknen såväl i proto- som i metatexten. Materialet utgörs av prototexten och metatexten. Förekomsten av fem skiljetecken (kommatecken, punkt, kolon, semikolon, tre punkter) har räknats och jämförts i den italienska respektive den svenska versionen. Därefter har användningen av de ovannämnda skiljetecknen analyserats och kommenterats med utgångspunkt i exempel och utdrag från ett kapitel (II). Resultatet av analysen visar att det finns grundläggande skillnader i användningen av skiljetecken i metatexten jämfört med prototexten. Översättaren tillade huvudsakligen kommatecken samt ersatte semikolon och kolon med kommatecken och punkter; i mindre utsträckning avlägsnade hon även kommatecken som fanns i prototexten. Dessa skillnader är kopplade dels till de olika tendenser inom interpunktion som råder i italienskan respektive svenskan, vilka uppstår i form av anpassningar, dels till översättarens omtolkning av författarens interpunktionsstil.

In questa tesi si affronta il tema della punteggiatura nella traduzione interlinguistica. L’obiettivo dello studio è verificare in quale maniera la punteggiatura viene trasposta nelle traduzioni letterarie italiano>svedese. In particolare, si comparano le differenze interpuntive tra il prototesto, il romanzo Canne al vento di Grazia Deledda, e la sua traduzione in svedese, il metatesto Rö för vinden. Dopo una disamina delle divergenze, nella teoria e nella pratica, tra i sistemi interpuntori italiano e svedese, si prosegue con l’analisi quantitativa e qualitativa dei segni di interpunzione nelle rispettive opere. Il materiale è costituito dal prototesto e dal metatesto. In entrambe le opere sono stati conteggiati cinque segni interpuntori (virgola, punto, due punti, punto e virgola, punti di sospensione), e i loro riscontri comparati tra la versione italiana e quella svedese. Successivamente è stato analizzato l’uso dei suddetti segni in un capitolo esemplificativo (II), corredato da stralci di testo con commento. Il risultato dell’analisi ha dimostrato che vi sono sostanziali differenze nell’uso dei suddetti segni nel metatesto e nel prototesto. La traduttrice ha principalmente aggiunto virgole, e sostituito punti e virgola e due punti con virgole e punti fermi; in minima parte ha inoltre rimosso virgole presenti nel prototesto. Tali differenze corrispondono in parte al diverso approccio alla punteggiatura tra italiano e svedese, che si ritrova sotto forma di adattamenti, in parte a una reinterpretazione dello stile interpuntivo dell’autrice per mano della traduttrice.