Detta kapitel analyserar Tidevarvskvinnornas gemensamma visionära program i relation till de "tidens krav" som framfördes i tidskriften Tidevarvet 1923-1929. Tidevarvet fungerade som en plattform för att främja en pedagogisk vision med syfte att driva fram en omfattande samhällsförändring. Denna pedagogiska utopi hade sina rötter i kristen humanism och betonade vikten av individens inre andliga utveckling för att forma kritiska och kulturmedvetna medborgare.
Tidskriftens ställningstaganden i frågor om sexualupplysning och befolkningspolitik kan kopplas både till den tidiga kvinnorörelsen och till anarkistiska idéströmningar. Från grundandet av Tidevarvet präglades argumentationen av en betoning på upplysning och preventiva åtgärder i barnbegränsningsfrågan. Senare artiklar uttryckte en mer offensiv hållning, där Tidevarvskvinnorna, i samarbete med socialdemokratiska kvinnor, började förespråka en steriliseringslag för att förhindra spridningen av oönskade arvsanlag.
Tidskriftens syn på bildning reflekterar flera olika bildningsideal. Kvinnorna motsatte sig enhetsskolan och betonade istället vikten av individanpassad undervisning, vilket kan beskrivas som ett progressivt bildningsideal. Samtidigt fanns en stark koppling till ett medborgarbildningsideal genom deras strävan att sprida kunskap och stärka medborgarnas kritiska tänkande. Under den analyserade perioden framträder även ett kulturbildande ideal, där både kulturarvet och samtida litteratur och teater värderades högt.
Tidevarvskvinnorna hade ideologiska kopplingar till den tidiga kvinnorörelsens kristna humanism i relation till den religiösa liberalismen, men influerades även av kväkarnas livsåskådning från tidskriftens start 1923. Det är i ljuset av kväkarnas värderingar som Tidevarvsgruppens humanistiska kristendom bäst kan förstås.