I kapitlet görs ett antal nedslag i den trettiofemåriga historien av genusavhandlingar inom humanistisk och samhällsvetenskaplig idrottsforskning i Sverige, från 1989 och framåt. Författarens uppfattning är att genusforskningen på doktorandnivå inom detta fält har gjort tydliga hopp, där vissa doktorsavhandlingar har varit banbrytande som pionjärer eller förnyare, framför allt teoretiskt och analytiskt, medan andra har haft en mer förvaltande roll, som konsoliderat forskningen och bidragit till att skapa en empiriskt bred bas med en trygg teoretisk och analytisk förankring. Båda dessa uppgifter har varit viktiga – och avgörande för att inte bara plöja en ny forskningsfåra utan för att också etablera ett starkt forskningsfält inom genus och idrott. Sammantaget utgör dessa doktorsavhandlingar en stabil och bred forskningsflora, somliga tydligare förankrade i det genusteoretiska tänkandet än andra.