Umeå University's logo

Can nonhuman animals and artificial intelligence (AI) entities be attributed moral agency? The general assumption in the philosophical literature is that moral agency applies exclusively to humans since they alone possess free will or capacities required for deliberate reflection. Consequently, only humans have been taken to be eligible for ascriptions of moral responsibility in terms of, for instance, blame or praise, moral criticism, or attributions of vice and virtue. Animals and machines may cause harm, but they cannot be appropriately ascribed moral responsibility for their behavior. This thesis challenges the conventional paradigm by proposing an alternative approach where moral agency is conceived as the competence to participate in moral responsibility practices. By shifting focus from intra-individual to contextual and socially situated features, this practice-focused approach appears to make the attribution of moral agency to nonhuman animals and AI entities more plausible than commonly assumed. Moreover, considering the current and potential future prevalence of nonhuman animals and AI entities in everyday settings and social contexts, a potential extension of moral agency to such entities could very well transform our social, moral, and legal practices. Hence, this thesis proposes that the attribution or withholding of moral agency to different entities should be carefully evaluated, considering the potential normative implications.

Kan icke-mänskliga djur och artificiell intelligens (AI) tillskrivas moraliskt agens? Inom filosofin har den rådande uppfattningen varit att endast människor är moraliska agenter då de ensamma besitter fri vilja och förmåga till medveten reflektion. Denna uppfattning har resulterat i att endast människor anses vara moraliskt ansvariga för sina handlingar och därmed som föremål för moraliskt beröm och klander. Trots att djur och maskiner kan orsaka skada, har de därför hittills inte ansetts vara moraliskt ansvariga. Denna avhandling ifrågasätter den skarpa gränsdragningen mellan människor och icke- mänskliga varelser. Istället för det traditionella synsättet där moraliskt agens anses kräva särskilda inre individuella förmågor tillämpas ett alternativt förhållningssätt där moraliskt agens förstås som förmåga till deltagande i sociala ansvarspraktiker. Genom att skifta fokus från inre individuella egenskaper till en kontextuell och socialt avhängig färdighet verkar det praktik-fokuserade angreppssättet göra det mer rimligt att tala om moraliskt agens hos ickemänskliga djur och AI. Utifrån den nuvarande såväl som troliga framtida förekomsten av både ickemänskliga djur och AI i mänskliga sociala sammanhang så skulle en utvidgning av vem som är moralisk agent potentiellt kunna leda till en radikal förändring av våra sociala, moraliska och juridiska praktiker. Denna avhandling hävdar att de möjliga konsekvenserna av en sådan utvidgning är viktiga att beakta och föreslår att frågan om huruvida moraliskt agens kan tillskrivas djur eller maskiner därför borde angripas som en normativ, bör- fråga, istället för som en rent teoretisk, är-fråga.