År 2024 infördes i polislagen nya regler om säkerhetszoner, som i brottsförebyggande syfte ger polisen utökade möjligheter till tvångsmedelsanvändning – i form av kroppsvisitationer och genomsökningar av transportmedel – i geografiskt avgränsade områden. I denna artikel undersöks dels 40 polisers initiala uppfattningar om dessa bestämmelser om säkerhetszoner, dels innehållet i bestämmelserna både såvitt avser upprättande av säkerhetszoner och tvångsmedelsanvändning i dessa zoner. Undersökningen visar att nästan alla tillfrågade poliser anser att de inte har tillräcklig kunskap om de nya reglerna om säkerhetszoner. Beträffande gällande rätt visar undersökningen att den nya regleringen innehåller en del vaga begrepp, att det kan diskuteras om den är förenlig med artikel 8 i Europakonventionen och att det sedan tidigare finns andra bestämmelser i polislagen som ger relativt omfattande möjligheter till användning av tvångsmedel av den typ som brukas i säkerhetszoner. I artikeln argumenteras för ett införande av enhetliga risknivåer i tvångsmedelslagstiftning med ett brottsförebyggande syfte.