I detta kapitel presenteras och diskuteras styrkor och fördelar, såväl som svagheter och utmaningar, med löpande lärande utvärdering. Syftet är att särskilt belysa utvärderarrollen i den typ av utvärdering där följeforskning är centralt. Syftet uppfylls dels på basis av tidigare forskning, dels med exempel från en löpande lärande utvärdering av genomförande av innovationsstöd i landsbygdsprogrammet 2014–2020 (EIP-Agri) som skedde på uppdrag av Jordbruksverket där författaren själv var involverad som följeforskare. Kapitlet inleds med en introduktion och bakgrund till utvärderingspraktikens framväxt och avslutas med rekommendationer och en utblick för när löpande lärande utvärderingar genom följeforskning bör användas som utvärderingspraktik och när det är mindre lämpligt – eller rent av olämpligt.