I universitetsexamen för samtliga ämneslärare ingick 1907–1968 en kurs i ”psykologi samt pedagogikens teori och historia” som var obligatorisk och högst en termin lång. Upprättandet av denna kurs var tätt sammanvävt med etableringen av pedagogik som disciplin vid universiteten. De blivande lärarna som läste kursen utgjorde pedagogikämnets största studentgrupp och för många studenter utgjorde kursen deras enda möte med den pedagogiska vetenskapen. Denna artikel följer kursen över tid och analyserar kursens plats i ämneslärarutbildning och i grundutbildning i pedagogik utifrån dels förväntningarnas roll och dels gränsdragningen mellan teori och praktik. I och med detta erbjuder studien en belysning av relationen mellan ämneslärarutbildningen och pedagogiken som vetenskaplig disciplin som kan ge en ökad förståelse för de kunskapsorganisatoriska avvägningar som ämneslärarutbildning ännu idag har att hantera.