Umeå universitets logga

Studien undersöker sambandet mellan psykisk hälsa och förmågan att tala samiska bland samer i Sverige. Data kommer från den befolkningsbaserade enkätundersökningen Samisk HLV 2021, där 3 658 samer deltog. Endast cirka en femtedel (22,9 %) uppger att de kan tala samiska, med störst språkkunnighet i de äldsta och yngsta åldersgrupperna. Språkkunnighet är vanligare bland personer med lägre inkomst och utbildningsnivå.

Det centrala resultatet är att psykisk ohälsa är betydligt vanligare bland samer som inte kan tala samiska. Detta gäller flera dimensioner av psykiskt välbefinnande, inklusive:

• brist på psykiskt välbefinnande
• stress
• ängslan,
• oro och ångest
• depression
• psykisk påfrestning
• självmordstankar
• och självmordsförsök

Sambanden kvarstår även efter justering för kön, ålder, utbildning och inkomst, vilket tyder på att språkkunskap har en självständig och stark koppling till psykisk hälsa.

Kapitlet diskuterar möjliga förklaringar och pekar på att språket kan fungera som en kulturell skyddsfaktor, kopplad till identitet, social samhörighet och kontinuitet över generationer. Resultaten ligger i linje med internationell forskning som visar att urfolks språkkunnighet ofta hänger samman med bättre psykiskt välbefinnande.

Studien betonar behovet av fortsatta satsningar på språkrevitalisering samt utvecklingen av ett nationellt folkhälsopolitiskt program för samers hälsa. Den lyfter också att kunskapsläget om samers psykiska och fysiska hälsa i Sverige fortfarande är begränsat och att långsiktiga system för uppföljning saknas.

The study examines the relationship between mental health and the ability to speak Sámi among Sámi people in Sweden. The data come from the population-based survey Samisk HLV 2021, in which 3,658 Sámi participated. Only about one fifth (22.9%) report that they can speak a Sámi language, with the highest levels of language proficiency found in the oldest and youngest age groups. Language proficiency is more common among individuals with lower income and educational levels.

The central finding is that mental ill-health is significantly more common among Sámi who cannot speak a Sámi language. This applies to several dimensions of mental well-being, including:

• lack of mental well-being
• stress
• anxiety,
• worry, and fear
• depression
• psychological distress
• suicidal thoughts
• and suicide attempts

These associations remain even after adjusting for gender, age, education, and income, indicating that language proficiency has an independent and strong link to mental health.

The chapter discusses possible explanations and highlights that language may function as a cultural protective factor, connected to identity, social belonging, and continuity across generations. The results align with international research showing that Indigenous language proficiency is often associated with better mental well-being.

The study emphasizes the need for continued efforts in language revitalization as well as the development of a national public health program for Sámi health. It also stresses that the current knowledge base regarding the mental and physical health of Sámi people in Sweden remains limited, and that long-term systems for monitoring and follow-up are lacking.