Denna rapport undersöker hur hormoner förstås och erfars i intervjuer med personer som levt med menstruerande kroppar. Med utgångspunkt i etnografiskt material bestående av kvinnors berättelser om menstruation, fertilitet, graviditet och klimakterium analyseras hur så kallade könshormoner ges mening bortom biomedicinska förklaringsmodeller. I deltagarnas berättelser framträder hormoner inte enbart som fysiologiska fenomen utan som affektiva och relationella erfarenheter, formade i samspelet mellan kroppsliga processer, sociala normer och kulturella föreställningar.
Analysen visar hur hormonella erfarenheter är nära sammanvävda med normativa idéer om kön, funktionalitet och ålder. Detta skapar ofta spänningar mellan levd kroppslig erfarenhet och de medicinska och sociokulturella tolkningar som finns tillgängliga. För att fånga denna dynamik har jag myntat begreppet kroppstakter, som synliggör hur hormonellt influerade livsfaser formas i mötet mellan biologiska förändringar och kulturella ordningar.
Deltagarna beskriver hur de navigerar osäkra kunskapslandskap där de förväntas vara både informerade och anpassningsbara, samtidigt som de ofta möter bristande medicinskt kunnande och stöd. Särskilt klimakteriet framträder som en central arena där frågor om identitet, legitimitet och kunskap förhandlas.
Med en etnologisk ansats bidrar rapporten till genus- och kulturvetenskaplig forskning genom att belysa hur kropp, kunskapsproduktion och makt samverkar i hur så kallade könshormoner förstås och hanteras i kvinnors vardagsliv.