NICARAGUANSKA PÅ SVENSKA – EN REPRESENTATION AV UTSATTHET?
I svensk allmänmedia finns ingen fördjupad bevakning av händelser i kontinenter som Latinamerika och Afrika. Katastrof eller exotism utgör regel snarare än undantag i bilderna från många delar av världen, däribland Nicaragua. När svenska biståndsarbetare tjänstgör i Nicaragua förväntas de förmedla kunskap om landet till Sverige. I artiklar och resebrev artikuleras berättelser om regionen.
Biståndsarbetares skildringar av landet handlar i stor utsträckning om att teckna ”fattigdomens ansikten”, ofta i kontrast till Sverige. Att synliggöra och skapa intresse för världens orättvisor är en del av organisationernas mål med informationsarbetet. Men representationer av utsatthet repeterar samtidigt gränser för föreställningar om liv i denna region. I efterföljande paper har jag för avsikt att undersöka (o)möjligheten att skapa alternativa bilder av Nicaragua. En central fråga kommer att vara: Är det görligt att informera om landet till svenska läsare utan att reproducera stereotyper? Texten knyter an till teorier om översättning, identitet och postkolonialitet.
Abstract publicerat under session 34:2 i en elektronisk utgåva från Linköping ”Kulturstudier i Sverige 2005 – Program” som innehåller abstracts från konferensen.
http://www.isak.liu.se/acsis/publikationer?l=sv