Omfattningen av bl.a. kunskapshöjande projekt, samt vilka målgrupper som prioriteras har i rapporten beskrivits och bedömts på nationell, länsövergripande och lokal nivå. Erfarenheter av hur insatser mot HRV har fungerat har undersökts genom aktörer som medverkat i eller berörts av insatserna, dels i egna studier, dels genom analys av andra studier och rapporter som vi använt som sekundärkällor. Följande sex slutsatser dras i rapporten:
(1) De flesta nationella och länsövergripande regeringsuppdrag och knappt hälften av de lokala projekten har haft ett kunskapshöjande syfte. Att öka kunskaperna om HRV har också varit ett uttalat mål med HRV-programmet. Tidigare och nuvarande regering har delvis försökt påverka den kunskap om HRV som ska förmedlas inom programmet genom att peka på hur samhällsproblemet ska förstås i regeringsuppdragen.
(2) Få projekt har relativt sett vänt sig till män/pojkar och målgruppen HBT-ungdomar. Elva procent av de lokala projekten (415 st) har uttalat vänt sig till målgruppen pojkar/unga män och tre procent till HBT-ungdomar.
(3) De nationella uppdragen har främst bidragit till att sprida kunskap om hedersrelaterat våld som ett kulturellt och patriarkalt samhällsproblem samt att våldet strider mot internationell rätt. Målgrupperna bekräftar att de fått viss ökad kunskap. Beträffande kulturaspekten i definitionen av HRV avses hederstänkande som förekommer i en del traditionella kulturer.
(4) Kunskaps- och kompetenshöjande projekt riktade till skola och socialtjänst har i varierad omfattning bidragit till ökad kunskap om hedersrelaterat våld. När det gäller utvärderingar av resultat av kunskaps- och kompetenshöjande insatser har än så länge få utvärderingar gjorts. De flesta länsstyrelsehandläggare (av de tio) som tillfrågats om resultat är eniga om att den kunskap som förmedlats i olika utbildningsinsatser kommer att stanna kvar i kommuner och hos myndigheter. Däremot bedöms upptaget av kunskap sämre inom frivilliga organisationer och invandrarföreningar. Eftersom dessa föreningar är beroende av statsbidrag bedömer handläggarna att det finns en risk att föreningarna får det svårare att verka som kunskapsspridare och att en del av insatserna troligen upphör.
(5) Tillgången till skyddat boende har tillgodosetts och målen med insatsen har delvis uppfyllts, men insatsen har uppenbara begränsningar, framförallt saknas ett långsiktigt helhetsperspektiv och ett utvecklat familjearbete. Att insatsen skyddat boende har begränsningar bekräftas av UCERs delstudie om skyddat boende och Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) uppföljningsstudie. Hot och våld har fortsatt för en tredjedel av personerna som vistats i skyddat boende enligt IMS studie. Behovet av kontakt med familjerna är också fortsatt starkt, vilket framgår av båda studierna.
(6) Länsstyrelsernas handläggare upplever att det finns många lyckade lokala projekt. Dessa kännetecknas främst av att projekten har fått uppmärksamhet, efterfrågats och uppnått projektmålen. Någon systematisk uppföljning eller utvärdering av länsstyrelsefinansierade projekt har ännu inte gjorts och av intervjusvaren från hälften av länsstyrelsehandläggarna att döma är det inte sannolikt att någon mer omfattande utvärdering kommer att göras av projekten av de flesta länsstyrelser. Någon form av sammanställning, baserad på projektdokumentationen, kommer länsstyrelserna att göra.
Umeå: Umeå universitet , 2008. , s. 104