För några år sedan blev vi tillfrågade av Tekniska högskolan vid Umeå universitet att först utveckla och sedan tillsammans ansvara för en kurs i hållbar utveckling. Ja, det är klart sa vi och började arbeta med kursen ”Teknik för hållbar utveckling”, i studentmun kallad HUT. Den här boken är ett direkt resultat av den kursen och speglar dess innehåll.
Trots att kursen ursprungligen var tänkt för tekniker ville vi inte fokusera så mycket på tekniken som orsak, möjlighet eller lösning. Vi ville bredda synfältet och ge studenterna möjlighet att diskutera ekonomiska, sociala, ekologiska och kanske rent av filosofiska frågeställningar. Själva diskussionen runt problembeskrivningar, åsikter och attityder med andra ser vi som mycket viktig men då måste man också kunna stötta sina argument med fakta.
I kursen har hållit fast vid fyra huvudlinjer. Den första handlar om vad livskvalitet är och vad som är viktigt i livet. Studenterna börjar kursen med att föra ens sorts dagbok över vardagliga händelser i sitt liv och graderar dessa vardagssysslor efter en lyckofaktor 0 – 10. Inte oväntat hamnar alla sysselsättningar som förutsätter materiella artefakter långt ner på listan, medan sociala aktiviteter och varandets aktiviteter högre upp – att somna om, att åka skidor, att lyssna på radioprogrammet spanarna, att besöka familj och vänner, att kela med katten och naturligtvis att pussas.
Huvudlinje två handlar om att kunna hantera det ekologiska, det sociologiska och det ekonomiska språket och att kunna hantera den modellvärld som dessa tre discipliner använder i sina analyser. Tre av vardagssysslorna som identifierades i den första övningen analyseras i kursen på personlig, lokal och global nivå ur synvinkeln ekologisk, social eller ekonomisk hållbarhet
Det tredje spåret handlar om att kunna göra rationella val. Många val som kan tyckas vara självklara kan ofta ifrågasättas då man tittar på dem ur ett livscykelperspektiv. Det visar sig att det inte alls är självklart att papperskassen är bättre än plastkassen och bomullskassen kan definitivt ifrågasättas. Bomullströjan är inte alls nödvändigtvis bättre än polyestertröjan.
Kursen avslutas med att studenterna utifrån studieinriktning eller intressen skapar en innovation med syfte att förändra beteenden eller attityder mos medmänniskorna. Resultatet kan bli miljömärkningen GoGreen, En miljövänlig ”Att-göra-lista” i form av Androidappen PanDo eller förskolespelet ”Miljömaja och Skräpboven”.
Denna bok speglar kursen upplägg. Vi börjar i kapitel 1 med att introducera begreppet hållbar utveckling. Kapitel 2 handlar om livskvalitet och lycka. Därefter kommer ett kapitel för var och en av de tre hållbarhetsdimen-sionerna – social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Kapitel 6 handlar om teknik och här är den bärande iden att visa på hur beroende vi är av tekniken, och att detta inte behöver vara ett problem. Kapitel 7 belyser hållbarhetsaspekterna ur ett privat, regionalt och globalt perspektiv och kapitel 8 handlar om miljömärkning, socialt ansvarstagande och livscykelanalys. I kapitel 7 och 8 finns också en del material som producerats i våra kurser. Som avslutning har vi så kapitel 9 och 10 som tar upp möjligheter och metoder för att ta oss till ett hållbart samhälle. En del lösningar kan kategoriseras som utifrån och in, myndigheter och andra kan stötta och styra oss åt rätt håll. Vi exemplifierar dessa i kapitel 9 med designtänkande och IT-teknik. I kapitel 10 vänder vi på perspektivet och söker förändring inifrån och ut. Vi som individer måste ändra oss och andra. Hur gör vi det?
Under de gångna kurserna har vi fått stöd från ett stort antal personer vid Umeå universitet. Åsa Gustafson har lärt oss nästan allt vad vi vet om sociologiska modeller och sociologiska begrepp. Kenneth Backlund har lärt oss hur en nationalekonom tänker och försökt förklara att ekonomi och pengar inte är samma sak. Fredrik Lundmark har gett oss ett historiskt och samtida perspektiv på miljövård och Lisa Redin gav oss insikt i kommunalt miljöarbete. Niklas Andersson på Designhögskolan har berättat om hur designprocessen går till och Eva Johansson-Lönn har gett oss aspekter på hållbarhet och medier. Bent Christensen har lärt oss om ekologiska grundprinciper och spetsat med några av de små intressanta detaljerna inom hans eget ekologiska forskningsarbete. Håkan Joëlson har berättat om sitt huvudintresse – elbilar.
Vi vill tacka dem alla, för de generöst delat med sig av sitt kunnande. Vi har efter förmåga integrerat deras ämnesområden i boken.
Vi vill också tacka alla studenterna, vänner och övriga kollegor som diskuterat, underbyggt, stöttat och ifrågasatt genom åren. Ett speciellt tack vill vi rikta till Acke Jernberger, Thomas Mejtoft, Albin Holmgren, Daniel Larsson, Tova och Runa Gulliksson. Vi har i de kurser vi genomfört haft målsättningen att förändra studenternas medvetande kring hållbarhetsfrågorna – och iakttar med förtjust förvåning hur våra egna handlingsmönster, åsikter och attityder genomgår en process av ständig nydaning. Vi överlämnar nu boken, med stort förtroende, i dina händer och hoppas att den skall hjälpa dig att utveckla och vitalisera din diskussion med dig själv och andra.
Lund: Studentlitteratur, 2011, 1. , s. 399