Under hösten 2005 genomfördes vid Institutionen för Historiska studier ett projekt med syfte att prova nya sätt att implementera genusperspektiv i grundutbildningen i historia/idéhistoria. På institutionen fanns en önskan att vidareutveckla didaktiska arbetsformer som både integrerar genusperspektivet och samtidigt genererar studerandeaktivitet. Projektet finansierades av medel för pedagogiskt utvecklingsarbete från Humanistiska fakulteten och bedrevs inom ramen för en programutbildning där tidigare års studenter hade efterlyst mer och tydligare genusperspektiv i undervisningen. I fyra workshops fick studenterna lösa olika arbetsuppgifter med olika arbetssätt, och olika typer av material. Projektet utvärderades kontinuerligt genom regelbundna träffar med en fokusgrupp, men även naturligtvis i en avslutande utvärdering där alla deltog. Under projektets gång upptäckte vi ganska snart att det i gruppen fanns en skeptisk inställning eller till och med ett motstånd mot projektets arbetsformer i allmänhet och mot genusperspektiv i synnerhet. Detta motstånd uttrycktes dock på ett annorlunda sätt än vi tidigare stött på i andra undervisningssammanhang. Erfarenheterna av studenternas motstånd under genomförandet av detta projekt, väckte många frågor hos oss. Det är dessa frågor vi diskuterar och reflekterar kring i artikeln.