Umeå University's logo

Dentala implantat har använts som stöd för kronor och broar sedan 1930-talet och under mitten av 1960-talet behandlades den första patienten med implantat i titan. Behandlingen har blivit allt vanligare och idag opereras cirka 50-60 000 implantatfixturer per år in på cirka 20 000 patienter. De flesta implantat som används idag är framställda i titan men implantat av zirkoniumdioxid blir allt vanligare. Zirkoniumdioxid anses vara ett lovande material för dentala implantat då det, i likhet med titan, anses biokompatibelt och har goda mekaniska egenskaper. Materialet har också en estetisk fördel och efterfrågas av patienter som vill undvika konstruktioner av titan.

Syftet med denna systematiska översikt är att utreda om det finns ett vetenskapligt underlag som ger stöd för att det finns skillnader mellan dentala implantat av titan och zirkoniumdioxid, när det gäller typ och frekvens av biverkningar. Slutsatserna är att:

• Det finns ett otillräckligt vetenskapligt underlag för att uttala sig om huruvida det finns skillnader i risk för biverkningar mellan de två fixturmaterialen, då det saknas studier.
• Den identifierade kunskapsluckan påvisar behovet av kontrollerade studier (RCT) med dentala implantat av olika material där biverkningar ingår som ett utfallsmått.

I kliniken kommer valet av implantatmaterial i stället att baseras på andra dokumenterade egenskaper hos dessa produkter, och på tandläkarens beprövade erfarenhet.