Leisure-time pedagogues will often be left alone to handle the structural changes that impact on the conditions for their profession. This article is based on a qualitative interview study and aims to explore and discuss what happens with leisure-time pedagogues’ professional development and leisure-time pedagogics in the aftermath of Swedish leisure-time centers incorporation in schools along with decentralization and education policies over the last decades. Analysis and interpretations draws on profession theories and concepts of Bourdieu’s sociological theory. The results show that the exercise of the leisure-time pedagogic and its potential decreases in the leisure-time center and that the professional development of the leisure-time pedagogues to some extent is strengthen. In other cases the role of the profession is undermined. These variations can be related to the local governance of each school and to the strength of the leisure-time pedagogues’ collective base in the school unit.
Fritidspedagoger lämnas ofta ensamma att utveckla strategier för att hantera och förhålla sig till strukturella förändringars inverkan på deras yrkesutövning. Föreliggande artikel baseras på en kvalitativ intervjustudie, och syftar till att undersöka och diskutera vad som sker med fritidspedagogers yrkesutveckling och fritidshemspedagogiken i efterdyningarna av de svenska fritidshemmens inlemmande i skolan och den decentraliseringsvåg och utbildningspolitik som dominerade årtiondena runt millenniumskiftet. Analyser och tolkningar görs med stöd av professionsteoretiska perspektiv samt med några begrepp ur Bourdieus sociologiska teori. Resultaten visar att utövandet av fritidshemspedagogiken och dess potential minskar i fritidshemmet och att fritidspedagogers yrkesroll i vissa avseenden stärks medan i andra undermineras. Detta kan relateras till den lokala styrningen på respektive skolenhet och till den styrka som finns hos den kollektiva basen på skolan.