En stadig ökning av psykisk ohälsa hos unga har varit synlig sedan 1990-talet. Med utgångspunkt i ungas berättelser om egen erfarenhet har jag undersökt ungas upplevelse av psykisk ohälsa och av att i samband med detta söka och få stöd. Informanter har rekryterats via stödjande verksamheter och organisationer/sidor på internet som har en stödjande funktion. Intervjuer med och skriftliga berättelser av nio unga vuxna (20-25 år) analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Min analys resulterade i fyra teman: ”En reflexiv tillit”, ”I spänningsfältet mellan behov och förmåga”, ”Att berätta sig till mening” och ”Ohälsa i ett socialt rum”. De ungas berättelser rörde sig mellan positioner av behov och förmåga och informanterna betonade vikten av egen drivkraft och engagemang i utvecklingen mot att må bättre. Tilliten till stödjande resurser var generellt hög men kunde genom negativ erfarenhet skadas och i vissa fall till och med övergå i misstro.Betydelsen av berättelsen om egen erfarenhet av psykisk ohälsa återkom hos informanterna. Den egna berättelsen användes både för att begripliggöra erfarenhet av att må psykiskt dåligt men användes också som ett verktyg för att förändra synen på psykisk ohälsa och förbättra tillgängligt stöd. Slutligen betonas den resurs som ungas berättelser om psykisk ohälsa och hjälpsökande utgör, berättelser som på en personlig nivå kan ha en läkande och meningsskapande funktion och som även kan bidra med viktig kunskap för att utveckla stödinsatser och förståelse för ohälsans innebörd.