Umeå universitets logga

Vid kriser som Estoniakatastrofen, tsunamin eller skogsbranden i Västmanland måste myndigheter kunna agera snabbt och effektivt tillsammans. Men detta måste ske utan att lagar överträds och utan att principerna för rättsstaten bryts, något som kan vara utmanande. Dessutom bygger vår krisberedskap i stort på principer och målsättningar som saknar ett bestämt juridiskt innehåll, till exempel ansvars- och närhetsprincipen, och på förhoppningar om att myndigheter och andra offentliga och privata aktörer övat samverkan och förmår komma överens.I denna bok utreds de rättsliga förutsättningarna för krishantering. Därtill ställs frågan hur detta sätt att reglera och styra agerandet i krissituationer faktiskt upplevs av de aktörer som är berörda. Förstår de vad som förväntas, tycker de att detta är genomförbart och uppfattar de var de rättsliga gränserna går?I boken diskuteras också om denna regleringsform gett upphov till oväntade gränsdragningsproblem och principiella konflikter i styrningen, och hur dessa i så fall förhåller sig till etablerade rättsstatliga principer om bland annat klarhet, koherens, rimlighet och kongruens.