Under mer än 300 år har Svenska kyrkan haft en central roll för framväxten och organiseringen av samiskt skolväsende. I artikeln beskrivs grunddragen i hur det samiska skolväsendet vuxit fram och förändrats från 1600-talets inledning till nomadskolans införande på 1910-talet. Artikeln ämnar föra fram de uttalade målsättningar som föranledde nomadskolans inrättande 1913 och i viss mån ställa dessa i relation till tidigare former för utbildning. Nomadskolan som undervisningsform vilade nämligen på såväl nyetablerade föreställningar om samer och samernas framtid, som tidigare upparbetade former för samisk skolundervisning. Initiativen för skolreformerna togs av kyrkliga företrädare. Dessa hade också initiativet i fråga om att formulera utgångspunkter för samernas situation och renskötselns framtid och föra samman dessa utgångspunkter till grundvalar för hur den samiska undervisningen skulle organiseras. Avslutningsvis diskuteras hur det kyrkliga inflytandet över utbildningssystemet kanaliserades genom fyra, delvis överlappande, roller eller ansvarsområden. Hit hörde 1) ett övergripande ansvar för utbildningspolitiskt policyarbete, 2) en kunskapsförmedlande och opinionsbildande roll i fråga om det samiska och samiska intressen och därmed även rätten att definiera samiskhet i en utbildningskontext, 3) en organiserande roll vad gällde utbildningens administrativa ordnande samt 4) ett mer praktiskt förankrat ansvar för överinseende och konkret implementering av skolundervisningen.