I december 2010 sjösattes en ny reform för flyktingmottagandet i Sverige: Lagen om etableringsinsatser förvissa nyanlända (2009/10:197). Ett övergripande syfte med flyktingpolitiken är att ingen ska hamna i utanförskap,och därför fokuseras i reformen snabb arbetsmarknadsetablering genom betoningen på aktivering. Denna aktiveringspolitik återfinns i stora dela av Europa och inbegriper ’Welfare to work’, ett skifte från enpassiv välfärdslogik till en aktiv sådan för att förhindra beroende och passivitet främst för grupper som anses stå långt ifrån arbetsmarknaden. Den svenska versionen av en aktiv arbetsmarknadspolitik brukar benämnassom ”arbetslinje” och har ett tydligt fokus på att genom olika strategier stimulera alla med arbetsförmåga till sysselsättning. Dessa strategier kan handla om att öka anställbarhet men kan också innefatta villkorade ersättningar eller olika slags prestationsbelönande system.
Syftet med presentationen är att beskriva hur etableringsinsatser för nyanlända legitimerar en arbetslinje i integrationen av flyktingar och deras anhöriga och hur flyktingen som subjekt konstrueras som en aktiv arbetare. Två centrala dokument, SOU 2008:58 och Regeringens proposition 2009/10:60, i vilken den nya lagen ingår, har analyserats med inspiration av kritisk diskursanalys och Bacchis problemdefinition (1999). Genom att ställa frågor om vad som utgör problemet, vilka dess orsaker är och hur lösningar konstrueras, med fokus på flyktingen, framkommer argumenten för flyktingpolitiken och dess inramning. Resultat från diskursanalysen visar bl.a. att lagen vilar på en princip om att snabbt komma till någon form av sysselsättning ses som en överordnat mål för att förebygga ett möjligt utanförskap och bidragsberoende. Det finns idag en tydlig markering i dokumenten att individen måste anpassa sig till arbetsmarknadens krav ochefterfrågan, ta ansvar för sitt deltagande och sin försörjning. Våra analyser visar en tydlig förskjutning från att betrakta ”flyktingen” som kategori grundat i ett humanrättsligt erkännande med ett visst behov av särskildastödinsatser, till att ses som en arbetssökande där arbete är en rättighet såväl som en skyldighet.