Kriminalstatistiken visar att invandrare idag är överrepresenterade vid grov brottslighet i Sverige. Vad beror detta på? Är det så - i dagens mångkulturella samhälle - att avvikande kulturmönster skapar flera offer för den riktigt grova brottsligheten?
Bör traditionella kriminologiska förklaringar utifrån sociala missförhållanden, som alltid hävdats leda till kriminalitet: utanförskap, fattigdom, arbetslöshet, undermåligt boende, alkoholmissbruk och psykisk sjukdom tonas ned? I denna kvalitativa studie av rättsfall i Svea hovrätt år 2002 synliggör jur dr, universitetslektor Ann-Christine Hjelm såväl gärningsman som brottsoffer på ett sätt som inte är omedelbart möjligt med brottsstatistik. Brottsofferstudien består dels av en empirisk rättsfallsundersökning, dels av en diskussion rörande resultatets alla slagna, våldtagna och mördade kvinnor.
Rättsfallsstudien bekräftar att gärningsmän med utländsk härkomst i påfallande hög grad är överrepresenterade vid grova personbrott såsom mord och våldtäkt. Inte sällan är offren för den grova brottsligheten dels mycket unga flickor och kvinnor med utländsk härkomst, dels män i åldersgruppen 20–30 år. Samtidigt bekräftar undersökningen att en klar majoritet av gärningsmännen och en relativt stor andel av brottsoffren lever i samhällets marginaler på grund av missbruk, psykiska problem och arbetslöshet. Detta bestyrker att invandrares kriminalitet i samma utsträckning som svenskars kriminalitet har ett nära samband med socioekonomisk marginalisering.
Vidare granskas även "etnokulturella" faktorer som ett eventuellt förklaringsperspektiv genom parametrar i dagens debatt som talar om det kollektivt urskuldande, hedersrelaterade våldet, relaterat till familj och släkt. Genom rättfallsrefererat exemplifieras hur dessa hänsynstaganden används för att förklara bakgrunden till brottet i domen. Med tanke på den debatt som pågått under många år om brottslighet och utländsk härkomst uppmärksammas frågan: Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet?