En aspekt av språkundervisning som ofta glöms bort är tillägnandet av språkets prosodi, d v s hur man ska uttala övergripande ljudsekvenser med målspråkslika betoningsmönster och en målspråkslik användning av stigningar och fall i tonhöjd. Under 70-talet sades det att den delen av språktillägnandet inte var så viktig att öva på, att prosodin faller på plats ”automatiskt”. Även inom den kommunikativa synen på språkundervisning som tog över under åttiotalet och fortfarande dominerar, har uttalsundervisning haft låg prioritet. Ett argument som brukar framföras när det gäller uttalsundervisning är att det inte är så nödvändigt att ägna sig åt prosodi, eftersom en talare av ett främmande språk har rätt att behålla sin identitet i form av sin främmande brytning, ja, enligt Kjellin, 2000, skulle det rent av vara kränkande för eleven att uppmanas att träna bort sin accent!
Men hur står det egentligen till med detta? Lär sig eleverna det främmande språkets prosodi automatiskt? Och om de inte gör det, spelar deras accent någon roll för hur de blir uppfattade när de kommunicerar på det främmande språket? När det gäller spanska som främmande språk så är den målgrupp eleverna kommer att ha kontakt med till större delen infödda talare av språket. Sålunda är de infödda språkvarieteterna rimliga att sträva mot. Där skiljer sig spanska, tyska och franska från engelska, där den infödda modellen kanske är mindre central, eftersom språket i stor utsträckning även används som internationellt kommunikations medel. I min forskning har jag studerat kommunikativa effekter av svenska elevers prosodiska mönster i spanska, samt hur prosodi uppmärksammas i våra styrdokument och läromedel, och det är det senare jag tänkt att denna artikel framför allt ska handla om.
Native speakers of English sometimes say that something is in their minds, and at other times, that something is on their minds. But when and why do they use these two phrases? How can the usage patterns of prepositions such as in and on be explained, and how can they be taught and learned in an interesting way?
In this article, I argue that body-world knowledge is a highly useful resource for teaching and learning the usage patterns of preposi-tions in a second language (L2). It provides L2 learners of English with information that they may use both for figuring the patterns out, and for later visualizing the patterns that they have found. By considering the ways in which abstract instances of in and on might have been motivated by speakers’ embodied experiences of the world around them, L2 learners of English are able to understand when and why phrases such as in their minds and on their minds are typically used.
Im Rahmen meiner Doktorarbeit (Knospe 2017) stand ich vor der Aufgabe, die Qualität von fremdsprachlichen Schülertexten auf Deutsch wissenschaftlich zuverlässig zu bewerten. Die Beurteilung von Textqualität ist ein traditioneller Bestandteil der praxisorientierten Fremdsprachenforschung, auch wenn die Ansichten darüber, was Textqualität eigentlich ausmacht, stark auseinandergehen.
Der Einsatz des Computers ist in schwedischen Klassenzimmern eher die Regel als die Ausnahme. Für den Fremdsprachenunterricht bedeutet dies einen mehr oder minder gewollten Zuwachs an sprachlichen Hilfsmitteln: Übersetzungsmaschinen und Online-Wörterbücher liefern Lernenden vermeintlich Sprache auf Mausklick. Einen tatsächlichen Mehrwert haben die frei verfügbaren digitalen Nachschlagewerke jedoch nur dann, wenn Lernende sich deren Grenzen bewusst sind, bereits fortgeschrittene fremdsprachliche Kompetenz mitbringen sowie Strategien zur Informationssuche anwenden können.