Prevention av skottskador representerar en viktig folkhälsofrämjande insats som kan rädda människoliv. En av de största utmaningarna är skottskadornas höga dödlighet. Självmord utgör den största andelen av dödsfall med skjutvapen i Sverige, följt av mord/dråp och dödsolyckor. Studier av dödliga skottskador är emellertid fåtaliga, både i Europa och i Sverige. Dödliga skjutvapenolyckor har tidigare undersökts i Sverige på 1980-talet. Det visade sig då bland annat att dödsolyckor relaterade till jakt var något vanligare än dödsolyckor utan samband med jakt.
Syftet med denna avhandling var att undersöka dödsfall med skjutvapen i Sverige med särskilt fokus på dödsolyckor och deras tidsmässiga utveckling. Undersökningen omfattar preventionsaspekter relevanta för dödsskjutningar, oavsett dödssätt. Uppgifter om dödsfallen inhämtades huvudsakligen från Rättsmedicinalverkets databas, men även från Patientregistret, Läkemedelsregistret och Vapenregistret. Genom en enkät till svenska jägare undersöktes även icke dödliga skjutvapenincidenter vid jakt.
Jakt är en traditionell fritidsaktivitet i Sverige, ofta av familjekaraktär. Alla jägare ska sedan 1985 ha genomgått jägarexamen innan jaktvapenlicens utfärdas av Polismyndigheten. Detta år blev jägarexamen obligatorisk och utbildningen ger en bred kunskap om bland annat jaktformer, viltarter, lagstiftning, skytte och tillvaratagande av bytet. Dödsolyckor med skjutvapen under jakt har varit ovanliga i Sverige men har inte undersökts under senare decennier.
Avhandlingens första delstudie handlar om dödliga vådaskjutningar i samband med jakt (N = 48) och under åren 1983-2008. De avlidnas medelålder var 50 år och 96% var män. Den mänskliga faktorn, som var den viktigaste orsaken till dessa olyckor, innebar oftast en felaktig bedömning av målet (människa förväxlades med djur), felaktig vapenhantering, eller fall med laddat och eventuellt osäkrat vapen. Incidensen av dödsolyckor har sjunkit i Sverige sedan 70-talet. Införande av obligatorisk jägarexamen har bidragit till en signifikant incidensminskning efter 1985 (1985-2008), jämfört med perioden dessförinnan (1970-1984).
Jägarnas jaktvanor, attityd kring säkerhet under jakten och erfarenhet av skjutvapenrelaterade incidenter undersöktes i den andra delstudien. En enkät skickades till 1,000 jägare och svarsfrekvensen var kring 50%. Medelåldern för dem som svarade var 54 år, och 5% var kvinnor. Omkring 1/4 del hade bevittnat en incident med skjutvapen som orsakats av en annan jägare. Jägarna föreslog ”den mänskliga faktorn” som orsak till dessa incidenter. Rapporterade incidenter ledde sällan till att en människa blev skadad eller dödad. Endast få jägare uppgav flera riskfaktorer eller flera riskbeteenden.
Dödliga skjutvapenolyckor utan samband med jakt och under åren 1983-2012 (N = 43) undersöktes i den tredje delstudien. Mer än hälften (56%) av dödsfallen orsakades av en annan person. Offren var främst unga män och medelåldern var 25 år. I 63% av fallen användes ett legalt vapen, men fynd av alkohol och narkotika i blodet var vanligare bland de offer där ett illegalt vapen använts. Den mänskliga faktorn var den huvudsakliga olycksorsaken. Risken att dödas i en skjutvapenolycka minskade signifikant efter införandet av jägarexamen 1985, jämfört med åren 1970-1984.
Den fjärde studien omfattade 52 dödsolyckor med skjutvapen (1987-2013), 3 fall av dödliga skottskador med oklart dödssätt (1987-2013), och, under åren 2012-2013, 213 självmord med skjutvapen och 23 lösta mord/dråp med skjutvapen. Antalet självmord korrelerade till antalet vapenägare i respektive län. Användning av ett legalt vapen dominerade bland självmord och dödsolyckor, medan ett illegalt vapen var vanligast bland lösta mord/dråp. Majoriteten av skyttarna i dödsolyckor och självmord hade inget registrerat besök i slutenvård eller den specialiserade öppenvården. 42 procent av alla självmordsoffer hade undet det sista året i livet kontakt med sjukvården pga psykiska problem. Inget självmordsoffer och ingen skytt i en dödsolycka hade rapporterats till polisen av läkare enligt vapenlagen.
Denna avhandling bekräftar att dödliga skjutvapenolyckor är sällsynta i Sverige. Obligatorisk jägarexamen bedöms ha bidragit till incidensminskningen efter 1985. För dödsolyckor är den mänskliga faktorn en viktig bakomliggande orsak som kan påverkas av framtida preventionsinsatser. Av alla dödliga skottskador tar dock självmord flest liv. Läkares anmälningsskyldighet enligt vapenlagen är emellertid inte välfungerande i dagsläget. En förändring krävs i denna del, liksom andra åtgärder för att minska antalet självmord. Illegala skjutvapen har varit inblandade i en betydande andel dödsfall, och dessa kan inte förebyggas genom läkares anmälningsskyldighet. Även detta fynd bör beaktas vid framtida preventionsinsatser.