Umeå University's logo

I denna rapport redovisas hur tio nybörjarstudenter som påbörjat en IT-stödd distansutbildning hösten 2005 och deras kursansvariga lärare ser på denna studieform som ingång till högre utbildning. Både nybörjarstudenterna och deras kursansvariga tyckte att IT-stödd distansutbildning är en väl fungerande ingång till högre utbildning. Nybörjarstudenterna var mycket positiva till både utbildningsformen och hur kursen fungerat för dem. De kursansvariga upplevde däremot att utbildningsformen kan innebära problem för vissa nybörjarstudenter samt att den inte passar för alla studenter, alla ämnen eller på alla nivåer.

Att studenterna var så positiva till studierna kan till viss del förklaras av att de inte hade något att jämföra med eftersom det här var deras första kurs inom högskola/universitet. Flera av dem hade ganska låga förväntningar på kursen och utbildningsformen vilket innebar att studenterna överraskats positivt då allt fungerat över förväntan. Deras svar visar även att de på många sätt är positiva till utbildningen eftersom de klarat av inlämningsuppgifter och examinationer.

Studenterna var mycket inspirerade att fullfölja kursen och av att ”ta poängen”. Flera såg det som ett personligt misslyckande om de inte avslutade kursen fullt ut och ansåg i stor utsträckning att eventuella problem och svårigheter som kunde uppstå berodde på dem själva. Flera studenter hade ett tydligt motiv till att läsa en distansutbildning inom Nätuniversitetet: att de inte kunde flytta, att de inte kunde studera på dagtid, att de såg studieformen som en bra ingång för att testa om de klarade av en högre utbildning (det kändes tryggare och enklare att bo kvar hemma under sin första kurs).

De problem nybörjarstudenterna i första hand upplevde var osäkerhet och bristande studieteknik i början av kursen. Även de kursansvariga ansåg att otillräcklig studieteknik var ett problem för nybörjarstudenter. Studenternas åsikt om kursens krav handlade mer om vad studenterna själva hadeför förutsättningar än på kursens upplägg. De som studerade på heltid ansåg i högre utsträckning att kraven var låga medan de som hade mycket att hinna med vid sidan av studierna i högre utsträckning tyckte att kraven var höga. Det har medfört stor osäkerhet för studenterna om kontakten med lärarna inte fungerat. Allra viktigast för studenterna var att få snabb och utförlig feedback. Destudenter som läst kurser där lärarna varit tillgängliga och snabba med feedback var mycket nöjda med kursen som helhet. Hur mycket kontakt studenterna haft med sina kurskamrater har främst styrts av om studenterna delats in i mindre arbetsgrupper samt om de genomfört grupparbeten och obligatoriska gruppdiskussioner.

Studenternas syn på högre utbildning förändrades under kursens gång. Största förändringen var att studenterna allteftersom blev tryggare med studierna när de insåg vad som krävdes samt att de bevisligen klarade studier på universitets- och högskolenivå. Det största personliga värdet för studenterna av kursen var att de fick erfarenhet av högre studier och ökat självförtroende då de insåg att de klarar av en högre utbildning.

Traditionella fokusgrupper (TFG) har länge använts som undersökningsmetod inom forskningen. Metoden innebär att en grupp individer samlas för att på forskarens/ samtalsledarens initiativ diskutera ett eller flera ämnen. Målet är att via gruppinteraktion och kommunikation kring ett ämne genera en rik mängd data. IT-stödda fokusgrupper (IFG) har dessutom gjort det enklare att kunna samla geografiskt spridda individer för att delta. IFG har använts inom marknadsundersökningsbranschen, men i mindre utsträckning som datainsamlingsmetod inom forskning. Det finns en begränsad mängd forskning och få empiriska studier om IFG. I uppsatsen redovisas erfarenheterna från sex IFG med studenter som var mycket geografiskt spridda och som hade valt en flexibel utbildningsform i tid och rum.

Med hänsyn till studentgruppens förutsättningar utnyttjades ett diskussionsforum på Internet. Syftet med uppsatsen är att redogöra för erfarenheterna av att använda IFGmetoden, dess möjligheter och begränsningar. Det innebär att de innehållsmässiga resultaten av studien som genomfördes med IFG-metoden utelämnas. Uppsatsen inleds med en beskrivning av TFG och IFG, därefter redovisas på vilket sätt IFGmetoden anpassades till vår studie samt resultaten av genomförandet. Jämförelser görs med forskning på området och artikeln avslutas med att diskutera värdet av metoden.

Denna förstudie undersöker arbetsgivares attityder till högre utbildning på distans med ITstöd, samt till att anställa personer utbildade vid Nätuniversitetet. Arbetsgivarna representerartre yrkesområden: skola- vård- samt dataingenjörsyrken. Urvalet är begränsat till nio arbetsgivare. Intervjupersonernas bedömningar rörande rekryteringav nätuniversitetsutbildade är överlag av hypotetisk karaktär, d.v.s. de har inga egna erfarenheter att falla tillbaka på. Detta sammantaget gör att slutsatserna måste tolkas med viss försiktighet. Det faktum att de intervjuade arbetsgivarna i viktiga avseenden delar sammauppfattningar, trots att de representerar olika yrkesområden, regioner m.m., indikerar dock en bredare giltighet för rapportens centrala slutsatser.

Samtliga arbetsgivare gör gällande att nätuniversitetsutbildning och vanlig campusutbildning skulle bedömas likvärdiga i en rekryteringssituation. Skälen till detta är:(1) En positiv syn på IT-stödda utbildningsformer. Trots att yrkesutbildning via IT-stöd är en ny företeelse som arbetsgivarna har ytterst begränsad kunskap om, förväntar de sig att nätuniversitetsutbildade har jämförbara kvalifikationer med campusutbildade. Flera av arbetsgivarna har dock erfarenheter av IT-stöd i fortbildning, vilket bidrar till deras positiva inställningtill nätuniversitetsutbildning.(2) Arbetsgivarna lägger i allmänhet inte någon värdering kring frågan genom vilken studieformeller vid vilken högskoleort den arbetssökande tillgodogjort sig sin utbildning, så länge denne har relevant examen. De faktorer som arbetsgivarna tillmäter betydelse är främst desökandes personliga egenskaper samt arbetslivserfarenhet.

Arbetsgivarnas positiva inställning till rekrytering av nätuniversitetsutbildade är emellertid villkorad: flera av dem framhåller att detta förutsätter att utbildningen ger motsvarande färdigheter som ordinarie campusstudier. Här vädrar några arbetsgivare en oro över att nödvändiga gruppövningar och liknande blir lidande vid nätbaserade studier. Vad som kanske är något överraskande är den likartade bilden inom de undersökta yrkesområdena, att det inte uppträder några tydliga yrkesrelaterade skillnader i arbetsgivarnas attityder. Möjligen döljs eventuella skillnader bakom en annan faktor – klyftan mellan glesbygd och stad. Trots att samtliga arbetsgivare delar en positiv grundsyn kring olika aspekter av IT-stödd utbildning, värderas denna i än högre grad bland studiens glesbygdsarbetsgivare. Detta är direkt relaterat till en större upplevd nytta av IT-stöd i glesbygden. Berörda arbetsgivare framhåller här både en nytta för själva arbetsplatsen – t.ex. hur IT-stödd distansutbildning kan underlätta i samband med anställdas fortbildning – och för den egna orten i stort.

Att döma av studiens empiri tenderar inställningen till IT-stödda utbildningsformer att bli mer positiv, ju mer egna erfarenheter arbetsgivaren har inom området. Detta leder inte automatiskt till slutsatsen att växande erfarenheter ger en mer positiv inställning till IT-stöd. Arbetsgivarna med de största kunskaperna kring dessa frågor företräder nämligen också de arbetsplatser som tydligast har nytta av IT-stödda utbildningsformer. Arbetsgivarna vägleds i huvudsak av en pragmatisk syn på såväl yrkesutbildning som fortbildning. De gör som regel inte heller någon markant åtskillnad mellan vanlig distansutbildningoch IT-stödd dito. Snarare betraktar studiens arbetsgivare IT-stöd i termer av ett hjälpmedel inom ramen för vanlig distansutbildning.

Regeringen gav år 2003 Myndigheten för skolutveckling i uppdrag att arbeta för en förbättrad förskole- och skolsituation i segregerade områden. I uppdraget ingick bland annat att kartlägga, samla in och analysera framgångsfaktorer samt att sprida lärande exempel. Projektet Idéskolor för mångfald ingår som ett led i detta arbete och syftar till att sprida lärande exempel. I ett första skede utsågs, efter ansökan, ca 20 idéskolor årligen under tre år. Ett senare regeringsuppdrag innebar att myndigheten skulle planera för fortsatta insatser. Ytterligare en omgång idéskolor utsågs och dessutom erbjöds alla idéskolor att efter idéskoleperioden på 2 år fortsätta som nav i lokala nätverk under 2 år.

Utvärderingen har fokuserat på projektets relevans för att utveckla och stärka ett uthålligt mångfaldsarbete i skolorna, projektets konsekvenser för medverkande skolors eget mångfalds- och utvecklingsarbete samt hur spridning och erfarenhetsutbyte med besöksskolor fungerat och vilka effekter det haft.

Deltagandet i projektet har stärkt idéskolorna i deras utvecklingsarbete. De har framför allt fått ett ökat självförtroende och blivit bättre på att ta emot studiebesök samt förmedla och diskutera sina erfarenheter. Besökande skolor har fått inspiration och nya tankar i sitt utvecklingsarbete. Då skolutveckling är en långsam process som påverkas av många faktorer går det inte att utifrån utvärderingens resultat se vilken betydelse ett enstaka studiebesök på en idéskola får för det långsiktiga utvecklingsarbetet i besöksskolorna.

Utvärderingen har redovisats i tre delrapporter, vars innehåll sammanfattas och analyseras i denna slutrapport. Arbetet har utförts av två forskare vid Centrum för utvärderingsforskning (UCER), Umeå universitet samt en forskare vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet.

The purpose of this article is to discuss what is meant by multicultural competence in evaluation and how policies and programmes aiming at multicultural awareness and ‘validity’ can be evaluated. The article discusses three main ways of understanding multiculturalism and how multicultural competence in evaluation can be defined. It also develops evaluation criteria that can be used for assessing the multicultural implications of policies and programmes. The article suggests that a multiculturally competent evaluator should be well informed about minority and majority norms and also familiar with different models of multiculturalism. The multiculturally aware evaluator employs an appreciative approach to traditional cultures that is consistent with human rights and international law. A multiculturally relevant evaluation should stimulate a discussion that facilitates inter-cultural understanding and multicultural awareness. Developing multicultural awareness in evaluation can be seen as a way of developing democratic evaluation.

EuropeAid’s management response (MRE) system called Fiche Contradictoire is designed for evaluations initiated and monitored by the Joint Evaluation Unit for the Relex family (DG/Development, DG/External relations and DG/EuropeAid). The system is applied for country, regional, sector and thematic evaluations planned and monitored by the Joint Evaluation Unit.

Three main conclusions have been drawn from this evaluation. Firstly, the design of the MRE system (Fiche Contradictorie) is reasonable and consistent with the desired outcome of enhancing awareness of evaluations within the concerned Services and delegations, promoting personal and organisational responsibility, improving the use of evaluation lessons and recommendations, and enhancing accountability. However, on the other hand, they are not quite consistent with the objective of enhancing organizational effectiveness, decisionmaking and organisational rationality. It is not quite clear how decision-making in the resultbased management model is meant to benefit from MREs (FCs). The accountability function is not sufficiently considered in the design of the system. It is not made explicit who within the organisation is accountable for the implementation and follow-up of decided actions.Secondly, in practice the usefulness of the MRE system has been limited for a number of reasons: When the evaluation is mainly intended for instrumental use, the timing of the evaluation and the MREs do not always match the decision- making process; the evaluation is not considered relevant and practicable; or the final report and the MRE are presented when the “policy window” (Kingdon, 1995) is closed or when the recommendations are already taken on board. Furthermore, learning and conceptual use of evaluation does not occur at the end of the evaluation process and is thus not promoted by the MRE-system. The MREdocument may serve as a reminder, but the quality of the documents is often unsatisfactory in terms of clarity of response and decided actions.

Thirdly, the system makes a positive but limited contribution in terms of promoting internal accountability and reinforcing personal and organisational responsibility. The publication of evaluation reports and the MRE on the website of the Evaluation unit contributes to transparency and external accountability, in particular in comparison with the situation before the response system was in place. However, it is a disadvantage that the response process does not engage all concerned Services and Delegations and that there are no sanctions if decided actions are not implemented. Furthermore, as EuropeAid´s partners are not included in the response process, the MRE system does not promote shared responsibility and accountability.

In summary, the design of the MRE system is consistent with the desired outcome. The usefulness of the system, especially in terms of decision-making and learning, is however limited. A certain contribution to internal as well as external accountability and the reinforcing of personal and organisational responsibility is noted.

Rapporten har utvecklat och sammanfattat programmets metodologiska utgångspunkter. Centrala begrepp har definierats och motiverats. Principiella frågor kring utvärdering av relevans och effekter av säkerhetsarbeten och säkerhetsprogram har också diskuterats. De överväganden som diskuteras och de ställningstaganden som gjorts i rapporten kommer att vägleda arbetet och konkretiseras i forskningsprocessen. Utgångspunkterna kommer att vid behov anpassas till de utmaningar som forskarna ställs inför. I slutrapporten kommer programmets metodologiska lärdomar att redovisas och diskuteras.

While evaluation practice is still disposed towards rational quantitative methods, evaluation research has increasingly utilized qualitative dialogical methods. In this article, the increasing gap between practice and research is examined by analysing how evaluation research has evolved from within three perspectives: a policy programme perspective, a welfare economics perspective and a planning theory perspective. The article also discusses the implications of the emerging gap between evaluation research and practice.

Planning evaluation has been an established field of research for a considerable number of years. Its development had been closely associated with changes in planning theory and practice as well as in policy analysis and programme evaluation. Planning evaluation most obviously refers to the making of normative judgements about the success (or otherwise) of the intervention outcomes of planning or assessing the success of the process of planning. As such, planning evaluation acquires knowledge from a vast number of disciplinary sources. It is difficult to track down all the changes that have taken place in the field of planning evaluation during these years. Very roughly, however, we can discern the development of planning evaluation research along three lines: The fundamentals and purpose of planning evaluation, the scope of planning evaluation, and the methodological innovations and improvements.

Omfattningen av bl.a. kunskapshöjande projekt, samt vilka målgrupper som prioriteras har i rapporten beskrivits och bedömts på nationell, länsövergripande och lokal nivå. Erfarenheter av hur insatser mot HRV har fungerat har undersökts genom aktörer som medverkat i eller berörts av insatserna, dels i egna studier, dels genom analys av andra studier och rapporter som vi använt som sekundärkällor. Följande sex slutsatser dras i rapporten:

(1) De flesta nationella och länsövergripande regeringsuppdrag och knappt hälften av de lokala projekten har haft ett kunskapshöjande syfte. Att öka kunskaperna om HRV har också varit ett uttalat mål med HRV-programmet. Tidigare och nuvarande regering har delvis försökt påverka den kunskap om HRV som ska förmedlas inom programmet genom att peka på hur samhällsproblemet ska förstås i regeringsuppdragen.

(2) Få projekt har relativt sett vänt sig till män/pojkar och målgruppen HBT-ungdomar. Elva procent av de lokala projekten (415 st) har uttalat vänt sig till målgruppen pojkar/unga män och tre procent till HBT-ungdomar.

(3) De nationella uppdragen har främst bidragit till att sprida kunskap om hedersrelaterat våld som ett kulturellt och patriarkalt samhällsproblem samt att våldet strider mot internationell rätt. Målgrupperna bekräftar att de fått viss ökad kunskap. Beträffande kulturaspekten i definitionen av HRV avses hederstänkande som förekommer i en del traditionella kulturer.

(4) Kunskaps- och kompetenshöjande projekt riktade till skola och socialtjänst har i varierad omfattning bidragit till ökad kunskap om hedersrelaterat våld. När det gäller utvärderingar av resultat av kunskaps- och kompetenshöjande insatser har än så länge få utvärderingar gjorts. De flesta länsstyrelsehandläggare (av de tio) som tillfrågats om resultat är eniga om att den kunskap som förmedlats i olika utbildningsinsatser kommer att stanna kvar i kommuner och hos myndigheter. Däremot bedöms upptaget av kunskap sämre inom frivilliga organisationer och invandrarföreningar. Eftersom dessa föreningar är beroende av statsbidrag bedömer handläggarna att det finns en risk att föreningarna får det svårare att verka som kunskapsspridare och att en del av insatserna troligen upphör.

(5) Tillgången till skyddat boende har tillgodosetts och målen med insatsen har delvis uppfyllts, men insatsen har uppenbara begränsningar, framförallt saknas ett långsiktigt helhetsperspektiv och ett utvecklat familjearbete. Att insatsen skyddat boende har begränsningar bekräftas av UCERs delstudie om skyddat boende och Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) uppföljningsstudie. Hot och våld har fortsatt för en tredjedel av personerna som vistats i skyddat boende enligt IMS studie. Behovet av kontakt med familjerna är också fortsatt starkt, vilket framgår av båda studierna.

(6) Länsstyrelsernas handläggare upplever att det finns många lyckade lokala projekt. Dessa kännetecknas främst av att projekten har fått uppmärksamhet, efterfrågats och uppnått projektmålen. Någon systematisk uppföljning eller utvärdering av länsstyrelsefinansierade projekt har ännu inte gjorts och av intervjusvaren från hälften av länsstyrelsehandläggarna att döma är det inte sannolikt att någon mer omfattande utvärdering kommer att göras av projekten av de flesta länsstyrelser. Någon form av sammanställning, baserad på projektdokumentationen, kommer länsstyrelserna att göra.