Strukturomvandlingen har i Sverige och många andra länder inneburit att låg- och höglönejobb vuxit mer än jobben däremellan. I denna artikel studeras vad detta har betytt för jämlikheten. Analysen begränsas till de anställda och baseras på data från lönestrukturstatistiken. Både effekterna på löne- och inkomstfördelningen inom den gruppen och fördelningen av vilka som hamnar i låg- och höglönejobb studeras. Resultatet visar att lönespridning och inkomstfördelning påverkats relativt lite av just denna förändring men att rekryteringsmönstren förändrats markant, i huvudsak till följd av matchningen mellan strukturförändringen av jobben och den förändrade sammansättningen av arbetskraftsutbudet.
Artikeln redovisar en analys av jobbstrukturens förändring baserad på registerdata hämtade från lönestrukturstatistiken. Huvudresultatet från studien är att utvecklingen i Sverige, sett över hela perioden efter millennieskiftet, har gått i polariserande riktning, dvs att både låg- och höglönejobben har vuxit relativt mer än jobb i lönenivåerna däremellan. Det stöder den teoririktning som menar att såväl ny teknik som globalisering får sådana effekter. Men även politik och konjunktur har sannolikt påverkat utvecklingen, som efter regeringsskifte och lågkonjunktur inneburit en fortsatt tillväxt av låglönejobb men små förändringar av antalet jobb med höga löner och höga kvalifikationskrav.